Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Orvar Svenske: Unionsfrågan från svensk synpunkt. I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
4 UNIONSFRÅGAN.
relativa modifikationer skulle blott ytterligare styrka deras öfvertygelse
om det absoluta krafvets berättigande., och sålunda för enigheten inom
unionen intet båta, utan tvärtom skada.
Den andra tänkbara formen för ledningen af unionens utländska po-
litik vorej såsom ofvan nämnts, en gemensam utrikespolitik med fullstän-
dig likställighet för båda länderna. Då statsformen är konstitutionell mo-
narki synes mig en sådan jämnlikhet ej vara tänkbar utan ett gemen-
samt unionsparlament, hvilket åtminstone beviljade medlen till den ut-
ländska politiken och inför hvilket utrikesministern vore ansvarig. Detta
är också det håll; åt hvilket en närmare utveckling af unionen i det hela
skulle kunna komma till stånd. Med hänsyn till unionsländernas ställning
till andra länder i fred och krig vore en sådan utveckling det lyckligaste.
Och i anordnandet af ett sådant unionsparlament borde för norrrnännen
ju icke kunna ligga något förödmjukande. Där blefve de väl själfmyn-
diga -och svenskarnes konsekvent erkända likar. - Så resonnera dock
alls icke de nuvarande ledarne af Norges politik. Då antalet medlem-
mar i ett sådant unionsparlament naturligen måste bestämmas efter hvar-
dera folkets folkn1ängd, så skulle därigenom norrmännen stanna i en för-
ödmjukande minoritet, - menar man. Möjligheten att partifördelningen
inom ett sådant parlan1ent skulle blifva grundad på högre politiska prin-
ciper, än motsatsen mellan svensk och norrman, tänker man sig sålunda
ej ens. – Sålunda ej heller den formen för unionen skulle kunna räkna
på några norska sympatier. Och i själfva verket är nog enigheten så
liten~ splitet så lätt uppväckt mellan svenskar och norrmän; att de båda
folken åtminstone för närvarande ej äro mogna för en sådan utveckling
af den unionella förbindelsen dem emellan.
Det tredje sättet slutligen är särskild diplomati för hvardera folket och
sålunda, såsom nu fordras från norskt håll, två utrikesministrar, en för
Sverige, en för Norge.
Det är ett sådant arrangemang, sotn den norska regeringen och
Norges nuvarande politiska majoritetsledare påstå vara förenligt med uni-
onen; och deras afsikt är att på ett eller annat sätt få en sådan diplo-
matisk skillsmässa till stånd utan upplösning af den nu bestående unionen,
tvärtom med åberopande af dess historiska grundakter.
Lemnande för tillfallet å sido berättigandet eller icke berättigandet
af detta vädjande till de politiska fakta och unionella urkunderna, synes
oss frågan afgjord genom oniöjliglzeten af en union under sådana förhål-
landen. - De diplomatiska beskickningarna från ett monarkiskt styrdt
land äro representanter för landets konung. Huru skulle det då vara
tänkbart, att samme konung hade två, i förhållande till hvarandra själf-
ständiga sändebud hos samma regering? Han skulle genorn det ena
sändebudet såsom svensk konung, kunna uttrycka sin glädje öfver en viss
åtgärd, under det att han genom det andra, såsom norsk konung, må-
hända inlade en kraftig protest däremot! En monarkisk union är icke
n1öjlig under sådana former. - Eller, om vi bortse från den monarkiska
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
