Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Frans von Schéele: Samundervisningen och de allmänna läroverken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
8 SAMUNDERVISNINGEN OCH DE ALLMÄNNA LÄROVERKEN.
Men våra betänkligheter vid samskoleprincipen komma från ett annat håll.
All undervisning bör nämligen, enligt vår åsikt, så mycket som möjligt
lämpas efter lärjungens individualitet. Olika anlag och olika lifsuppgifter kräfva
ett olika sätt för utvecklingen och en olika riktning däri. Både till plan och
metod bör därför undervisningen »individualiseras». 1vlen nu finnas ej två.
individer, som äro hvarandra alldeles lika. I-Ivarje användande af samma
undervisning för flera lärjungar innebär därför en onaturljghet. Och idealet
vore, såsom Rousseau i detta hänseende och från denna synpunkt riktigt har
framställt det, att hvarje lärjunge uppfostrades och undervisades för sig.
Detta är visserligen af andra anledningar endast i undantagsfall möjligt
och lämpligt. Först och främst omöjliggöres det ju af ekonomiska skäl, och
skulle för öfrigt såsom allmän undervisningsform redan af brist på lärarekrafter
vara i och för sig outförbart. Därjämte har det gemensamma arbetet inom en
skola stora fördelar med afseende särskildt på ungdomens förberedelse för sam-
hällslifvet. H varje skola är ett litet samhälle för sig, där den inbördes täflan
eggar till ansträngningar, nötningen af karakter mot karakter både stålsätter
viljorna och afjämnar deras kantigheter, och framför allt sarnlifvet i det hela
utvecklar den unges sociala natur, - en utveckling, som för lifvet måhända
är lika viktig, som hans utveckling såsom individ.
Man måste sålunda för det sociala intresset göra viktiga eftergifte_
r på de
fordringar, som intresset för individualiteten annars skulle uppställa. Därmed
är samundervisningens allmänna grundsats erkänd - såsom en relat/7) princip,
vid sidan af krafvet på individualiseringen i undervisningen. Det blir därvid
blott fråga i hvarje enskildt fall, huru långt man skall gå i eftergifterna åt det
ena eller andra hållet. Att stöpa al.i undervisning i samma form och såmedelst
konsekvent tillämpa den universella samundervisningens princip, vore ju på-
tagligt en minst lika stor orimlighet, som att fordra särskild undenTisning för
hvarje individ. Men gifvet är å andra sidan, att olikheterna i anlag och lifs-
uppgifter ej få bli allt för stora bland eleverna i samma skola; utan på en
viss punkt inträder det förhållandet, att här äro de individuella olikheterna så
betydande, att nu kan endast en yttre tvingande nödvändighet motivera sam-
undervisning.
Tillämpas det, som nu sagts om samundervisning i detta ords vidsträcktaste
bemärkelse, särskildt på frågan om samundervisnin’g mellan gossar och flickor,
så blir sålunda frågan den: är mellan de manliga och kvinnliga anlagen och
lifsuppgifterna särskillnaden så stor, att en gemensam undervisning blott i nöd-
fall eller undantagsfall för dem bör komma i fråga, eller äro åtskillnaderna ej
större, än att samundervisning lämpligen bör tillgripas?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
