Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - Orvar Svenske: Unionsfrågan från svensk synpunkt. II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
40 UNIONSFRÅGAN.
- -
gäller därför för oss svenskar att med lugn besinning se tiden an och
afvakta de åtgärder, som man i Narge slutligen sätter i verket. Att på
något sätt påskynda utvecklingens gång i sist omordade riktning, det
förbjuder oss redan lojaliteten mot de bestående fördragen, förutom vårt
intresse af att vid en möjlig konflikt stå skuldfria. Tvärtom, kunde vi
göra något för att lugna upphetsningen i Norge, så borde vi det för visso.
Tills vidare böra vi med fasthet vidhålla de hittills gällande
traktaternas giltighet och medgifva deras upphäfvande, endast om hän-
syn till den norska nationalstämningen gent emot oss till sist nödgar oss
till skillsmässa. Må då., om det kommer till unionens upplösning, Norge
ensam därför bära hela ansvaret., så väl inför utlandet., som inför sin
egen framtid. Och funnes bland de norska ledande stats1nännen någon
politisk besinning, så skulle de för visso rygga tillbaka inför det ansvaret.
Dess följder kunde för Norge blifva så allvarliga, att allt öfvermodigt
tal om >.)den nationelle ceresf0lelse>> och alla lättsinniga smädelser mot
den uppdiktade storsvenskheten en gång kastades å sido i de politiska
frasernas skräpkan1mare.
I det längsta tro vi dock., att det i Norge skall till sist finnas så
pass besinning, att saken ej drifves till sin spets. Man må betänka, att
det varit under partiintrigernas hänsynslösa spel om folkgunsten sorn de
nuvarande norska unionsprogra1nmen, så väl högerns som vensterns, kom-
mit till. Båda partierna hafva sökt vinna popularitet genom att smickra
och tillfredsställa nationens själfkänsla; de hafva i den sortens täflan
drifvits steg för steg på anspråkens och löftenas bana. Men en annan
fråga är den, huruvida de i handlingens ögonblick sedan verkligen hafva
lust och mod att fullfölja de stolta fraserna från folkmötena och valagita-
tionerna. Må hända kunna de ännu bringas till besinning, om unions-
konungen och det andra unionslandet uppträda med tillbörlig fasthet.
Finner sig den nuvarande ministeren tvungen att afgå’) om konungen ej
är villig låta densamma genomföra det program, hvarpå dess medlen1mar
blifvit valda, så visar Danmarks exempel’) att man kan regera äfven med
en minoritetsn1inister; och otänkbart är kanske heller icke bildandet af
en ny, mindre fordrande vensterminister. Det var ju Björnson, sannings-
sägaren., som på det ryktbara Tivoli-mötet yttrade, att »alla venstermän
gärn~ vilja bli statsråd».
Den hotande krjsen innebär emellertid för Norge långt större faror
än för oss. Och på denna sidan Kölen kan man därför tills vidare lugnt
se tiden an och afvakta det ögonblick, då möjligen norrmännen själfva
tvungit oss att lägga bort unionslojaliteten och i stället se blott på våra
egna svenska intressen vid ordnandet af förhållandena till det oroliga
grannfolket.
Or\l’~r Sy’enske.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
