Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Häfte 2
- Frans von Schéele: Blad ur en anteckningsbok
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
42 BLAD UR EN ANTECKNINGSBOK.
än mera hans personliga utveckling och därigenom medelbart hans vetenskap-
liga arbete. Ty äfven i naturvetenskapen är det nog ytterst på mannen, på
hans karakter och personliga bildning, som det hela beror.
Kulturhistoriens alla skeden vittna därom, att det är ett svaghetstecken
hos en tid, då den blir främmande för de filosofiska intressena. I en periods
kraftiga ungdomsdagar ger sig anden i dristig strid med de universella världs-
gåtornas sfinxer. Så gjorde Hellas kritiske söner under sin storhetstid ; så den
fromme medeltidsmannen, så länge medeltiden ännu var ung och dådstor; och
så renässansens obändiga Faust-naturer lika väl som den franska revolutionens
frihetssvärmare.
JVIed »de stora känslorna» skall därför ock en gång intresset för filoso-
fien komma åter. Föraktet för denna vetenskap hör till de ålderdomsdrag i
tiden, som vi måste bekämpa, om v1 vilja bevara hoppet om en ljus framtid
för vår odling.
* *
*
Det
0
ma vara sannt, att filosofien är trons tjäna-
rinna, men frågan är den, huruvida hon bär herrska-
rinnans släp eller bär facklan framför henne.
KANT.
Mången tror, att man behöfver välja mellan filosofi och religion, mellan
vetande och tro, - och så blir den ene en intolerant fritänkare, den andre
en!ljusskygg ortodox. Men det är i detta hänseende, som vid så många andra
skrämmande antingen-eller: lösningen heter både-ock.
All filosofi har historiskt vuxit upp ur religionens mark, låt vara mången
gång i förbittrad kamp mot dess kväfvande ogräs. Och religionslärornas ut-
veckling har otaliga gånger vägledts af filosofiens fackla.
I själfva verket äro dessa två ej oförenliga, utan tvärtom oskiljaktiga.
Hufvud och hjärta sitta hvarandra vida närmare, än de flesta ana. Det gäller
blott att icke stänga dem på konstladt sätt ifrån hvarandra.
De äro icke farliga för hvarandra. Men farlig för kulturen är en filo-
sofi utan religion, - försöket att med bortlemnande af en så oerhördt viktig
· verklighetsfaktor som oändlighetsaningen och fullkomlighetslängtan ändå pre-
stera en universell världsförklaring. Och farlig för kulturen är en religion utan
filosofi, - en fullkomlighetssträfvan, som vill störta förnuftet från dess herr-
skaresäte i människoanden.
Upp därför med hjärtats portar, fri väg för trons och kärlekens och
hoppets gudomliga trespann! Men upp ock med förståndets fönster för mera
ljus och mera luft!
Ytterst komma värmen och ljuset från samma sol.
* *
*
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Nov 18 14:03:19 2024
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/svtidskr/1892/0056.html
