Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - Frans von Schéele: Blad ur en anteckningsbok
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BLAD UR EN ANTECKNINGSBOK. 43
"Världen är min förnimmelse. Detta är en sanning,
som gäller för hvarje lefvande och förnimmande väsen,
ehuru människan ensam kan bringa den till abstrakt
medvetande och gör hon verkligen det, så har den
filosofiska reflexionen börjat hos henne."
ScHoPENHAuER.
Det är icke motsatsen mellan materialz"sm och idealism, som striden 1
våra dagar gäller inom filosofien. Den frågan är nu mera inom vetenskapen
afgjord ti11 idealismens förmån, och materialismen är i våra dagar knappast
annat än en ovetenskaplig trosrnening.
Men när man så påstår, måste noga fasthå1las, 1 hvilken mening termerna
materialism och idealism därvid tagas.
Förstår man med idealism en viss »ideal» lyftning i åsikten, ett anta-
gande af vissa öfverjordiska ideal, då är visst icke dess välde befäst inom den
nutida spekulationen. Materialism i betydelsen af en åsikt, so1n håller sig blott
till den omedelbart gifna, hvardagliga ,erfarenheten, - en i denna bemärkelse
krass världsförklaring och lifsåskådning är tvärtom i våra dagar kanske mera
utbredd än någonsin.
Då jag betecknade materialismen såsom en vetenskapligt öfvervunnen
ståndpunkt, förstod jag med denna term den åsikt, som anser den i rummet
varande, sålunda kroppsliga verkligheten, materien, såsom den sanna och egent-
liga, ja enda verkligheten. Och med idealism (eller, som den kanske hellre borde
kallas, spiritualism) betecknar jag däremot den uppfattning, enligt hvilken det sannt
varande är en i och för sig icke i rummet varande, utan andlig verklighet.
I denna betydelse förefaller mig den idealistiska åsikten kunna till fyllest
motiveras genom en bevisföring, hvars tankegång kan på följande sätt antydas.
H vad som omedelbart är faktiskt gifvet i vår erfarenhet, är icke några
yttre ting eller kroppar, utan det är blott uppfattningen af våra egna inre
tillstånd. Vi erfara t. ex. aldrig omedelbart, att ett föremål är grönt, utan blott,
att vi däraf hafva en »grönförnimmelse» (hvilken kan bero på färgblindhet).
Och hvad därvid gäller om färgförnimmelserna, det gäller ock om alla andra
sinnesåskådningar eller sensationer.
Förgäfves är därvid försöket att såsom den gamle Demokritos och i en
nyare tid John Locke uppdraga någon gränsskillnad mellan s. k. primära kva-
liteter, d. v. s. sådana, som verkligen finnas hos tingen i den form, de af oss
uppfattas, och å andra sidan blott sekundära, med hvilka vi icke komma åt
verkligheten själf, utan blott tillstånd hos oss; ty hvarje sådan skillnad måste
blifva godtycklig. Om vi t. ex. ]ärt oss att inse färgernas sekundära beskaf-
fenhet i denna bemärkelse, hvilken anledning skulle vi då hafva att tillmäta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
