Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - Frans von Schéele: Blad ur en anteckningsbok
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
44
BLAD UR EN ANTECKNINGSBOK.
t. ex. förnimmelsen af föremålens kroppsliga gestalt någon större, af vårt upp-
fattningssätt oberoende sanning? Det omedelbart faktiska är äfven därvidlag
endast en viss förnirnmelse hos oss, sålunda ett inre tillstånd, ej ett yttre ting
eller egenskap hos
På detta sätt
erfarenheten 1 en
sådant.
upplöser s10-
b
vid
inre erfarenhet.
en skarpare reflexion äfven den s. k. yttre
H vad vi sålunda ega omedelbart visshet
om, är blott en inre verklighet, en värld af våra egna förnimmelser och vilje-
akter.
Men detta utesluter ju icke, att man medelbart skulle kunna sluta sig till
en yttre verklighet, en kroppslig värld. Man skulle en]igt hvardagligt före-
ställningssätt kunna vilja betrakta de yttre tingen såsom de orsaker, genom
hvilkas intryck på våra sinnen de nämnda förnimmelserna uppstå.
:Men då upprepa vi häremot vår fråga: hvad har man för anledning att
öfver hufvud antaga, att en sådan yttre värld existerar? Den behöfves irke för
att förklara förnimmelsernas uppkomst, ty de kunna alltigenom vara yttringar
af den omedelbart gifna andliga verklighetens lif. Ja, den kan ej ens använ-
das till förklaringen af förnimmelsernas tillkomst. Huru nämligen förklara något
andligt ur något kroppsligt? Detta är två skilda arter af verklighet, och det
är därför orimligt att tala om, att en kropp gör ett intryck på anden, - ännu
mera orimligt än att antaga, att man skulle kunna höra en färg eller se en ton.
Den enda hållbara världsåskådningen är därför den, enligt hvilken verk-
ligheten ingenting annat är än ett helt af förnimmande, kännande och viljande
väsenden, hvilka visserligen måste enligt sin natur liksom förlägga vissa intryck
inom ramen af en yttre rumsbild, men utan att tillerkänna denna en af upp-
fattningen verkligt oberoende realitet. Den döda naturen måste då, äfven
den, ytterst vara af samma art, som v1, hvilka förnimma den - »lika kännes
af lika» - och i sitt innersta väsen vara något personligt, låt vara en ytterst
lågt utvecklad personlig verklighet.
På de invändningar, som från materialistiskt håll kunna riktas mot detta
resonnemang, är jag förberedd.
:Man skall säga, att materialismens mening ej är, att yttre ting göra intryck
på en andlig själ, utan rent af att förneka tillvaron af hvarje andligt. Den
s. k. själen är enligt materialismen ingenting annat än ett olämpligt namn på
en viss komplex af hjärnfunktioner, och förnimmelserna äro intet annat än
yttre rörelseimpulsers öfverflyttande till hjärnrörelser, ungefärligen såsom den
ena biljardbollen stöter till den andra, eller på sin höjd, såsom - enligt hvad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
