Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - Johannes Paulson: En romersk lyriker i svensk dräkt (Sånger af Catullus från Verona)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EN ROMERSK LYRIKER I SVENSK DRÄKT.
dem, och jag har icke, trots det att jag granskat omfattande partier af öfver-
sättningen med originalet vid sidan, antecknat ett enda ställe, där han synts
mig hafva missuppfattat sin text. Sådana ställen, där s. k. trohet mot origina-
let förledt öfversättaren till otrohet mot det egna modersmålet, som annars så
villigt följer hans bud, är t. ex. sången LXVI, som begynner - alldeles som
originalet - med en period på sju par disticha; och då J. LXIV, z r 5 ff.
följer Catn11i periodbyggnad i återgifvandet af Aegeus’ förmaning till sonen,
får han också in det prosaiskt motiverande och enligt min uppfattning verk]i-
o-en störande alldenstund, en ofullkomlighet, som återkommer t. ex. i den annars
v
så fint tolkade CI:
Vida jag färdats till lands och vida på vattnen och kommer
nu att min sorgliga pligt fylla, o broder, mot dig,
egna dig saknadens gärd, den sista man bringar de döde,
samt till ditt tigande stoft tala förgäfves ett ord,
alldenstund du ju sjelf mig frånryckt blifvit af ödet,
ack, olycklige bror, röfvad ifrån mig så grymt!
Och v. r r i den annars så känsligt återgifna LXV sången har följande pro-
saiska lydelse:
Men åtmz·nstone vill jag städse dig älska och städse ·
kväda i tårar min sång etc.
Janzons öfversättning omfattar alla Catulii sånger med utelemnande af ett
par alltför fragmentariska stycken, och dessutom trenne, hvilkas innehåll är så-
dant, att ingen må förtänka öfversättaren, att han gått förbi dem. De skulle
i modern dräkt endast kunnat gifvas i så hög grad mildrade, att allt karakte-
ristiskt skulle hafva försvunnit från Catulli grofva epigram. Frågan, huruvida
Catullus är i sin helhet lämpad att öfverflytta till modernt språk, skall jag ej
här upptaga till undersökning, emedan den frågan nödvändigt är af allmän
natur: den kan icke afgöras annat än så, att den rör den klassiska litteraturen
öfverhufvud. En öfversättare, som vore hågad att välja bland Catulli dikter,
skulle i första hand kunna följa den grunden för valet, att icke återgifva något,
hvars innehåll vore sådant, att det i de moderna språken är uteslutet från en
verkligt litterär behandling; med den grunden för urvalet skulle visserligen allt
verkligen groft och därför också verkligen opoetiskt komma att ntelemnas, men
ett och annat skulle stå kvar, som väl icke vore groft men obetydligt, tråkigt,
och därför äfvenledes på goda grunder saknade hemortsrätt hos poesien. Han
skulle alltså vid sidan om den nämnda grunden för ett urval kunna sätta en
annan genom att för sig uppställa frågan, genom hvilka dikter Catullus er-
öfrat sig sin plats i världslitteraturen. Ty sin rätt att höra till de store skal-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
