Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - Johannes Paulson: En romersk lyriker i svensk dräkt (Sånger af Catullus från Verona)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EN ROMERSK LYRIKER I SVENSK DRÄKT. 49
derna grundar Catullus icke på sina äfven för den romerska litteraturen ovan-
ligt ohöljda hetär- och gosse-dikter, och ännu mindre på de råa straffsånger,
hvilka han riktar mot rivaler i kärlek eller medbröder i Apollo, hvilka han
icke ville erkänna som sådana; icke ens hans dikter i lärdt alexandrinskt maner
äro tillräckliga för att förklara hans litteraturhistoriska be~ydelse, änskönt de
synas mig vara ganska njutbara äfven för vår tid. Nej, det är i väsendtligaste
grad hans sånger till Lesbia, som åt honom eröfrat denna plats: det är Lesbia,
som gjort Catullus till en stor skald. V~ skulle aldrig lärt känna innerljgheten
och djupet af hans ska]degåfva, öfvervuxen som den ursprungligen var af alexan:.
drinsk lärdom och romersk lättfärdighet, om han icke i sitt förhållande till
Lesbia hade gripits af den stora lidelse, som löste hans innersta väsen från alla
hämmande band. Utan dessa sånger skulle Catullus för oss varit en aktnings-
värd talang, icke en stor skald, och litteraturhistorikern skulle till karakteristi-
ken af hans öfriga diktning lagt en anmärkning af innehåll, att de få sånger,
som sprungit fram ur hans sorg öfver förlusten af brodern uppenbara en inner-
nerlighet i hans känsla och en enkelhet i dess uttryck, som röja den store
skaldens anlag; men om den store skalden skulle han inte talat. Skulle emel-
lertid någon anse det vara borneradt att af skäl, som i det ofvanstående vid-
rörts, företaga ett urval för öfversättningen af en klassisk skald, vill jag anföra,
att öfversättningar göras ti11 tjänst för den litterärt intresserade allmänhet, hvil-
ken ej kan tillegna sig originalet, icke till tjänst för forskarne i litteraturens
eller kulturens historia, hvilka för sin framställning måste gå till själfva källan;
för att litteratur- eller kultur-historiskt lära känna antiken äro andra förare af
nöden än öfversättningar. Detta är icke framstäldt som en klandrande anmärk-
ning mot vederbörande, endast till benäget öfvervägande. Janzon ryggar icke
ens tillbaka för ganska svåra ställen, och han återger dem ledigt och icke utan
originalets grofva realism. Men det har varit äfven honom omöjligt att öfver-
allt ge de fullt motsvarande svenska uttrycken; så har det skett att läsaren -
dess bättre, skulle jag vilja säga - icke fullt förstår t. ex. sången XVI, -
därest nämligen icke hans kännedom om latinsk litteratur och kultur leder hans
aning på rätt spår.
Catulli versformer äro i allmänhet enkla och lämpa sig väl för svenskan.
Svensk vers skrifves efter öra, icke efter teori: örat måste lyssna ut välljudets
kraf. Det har verkligen lyckats öfversättaren att med stor ledighet efterbilda
alla originalets versformer. Då jag betonar alla, sker det, emedan Jag anser
att J. gjort ett sannskyldigt opus supererogatorium genom att äfven efterbilda
Catulli galliamber i sången LXIII. I de förutskickade anmärkningarna säger
öfversättaren: 1>Det metriska schemat är bifogadt för att åtminstone visa, huru
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
