Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - Johannes Paulson: En romersk lyriker i svensk dräkt (Sånger af Catullus från Verona)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
50 EN ROMERSK LYRIKER I SVENSK DRÄKT.
versen borde kunna läsas.» J:s galliamber låta emellertid ej fullständigt läsa sig
efter det gifna schemat. Det kan icke vara en öfversättares plikt att efterbilda
alla originalets versformer. De äro, dessa versformer, danade för kvantiterande
språk och böra enligt min mening återgifvas endast i de fall, att den rytm,
som åsyftas, naturligen åstadkommes, då svenska språkets akcent sättes i st. f.
det latinska språkets kvantitet. Det är icke fallet med galliamberna i LXIII.
Det skulle ländt sången till fördel, om alla verserna danats efter schemat af
den första, hvars naturliga rytm visserligen en liten smula afviker från galli-
ambens egentliga schema, men dock ligger det nära och är särdeles läsbar.
Hexametern, öfver hvars sällsynta förekomst hos våra originalskalder det
eJ synes vara skäl att klaga, då de sällan förstå att låta den komma till sin
rätt, är af J. 1 det hela behandlad med mycken smale De fleste hexameter-
skalder hafva ej nog fint öra för att behandla ccesuren rätt, och dock är detta
ett lika oeftergifligt vilkor för hexameterns välljud som för alexandrinens 1
) och
lika oeftergifligt för den svenske hexametern som för den grekiske eller latinske.
Ccesurens uppgift är att, därigenom att ordslut falla inom versfötterna (och fot-
slut inom orden), kedja ihop versen till en helhet, från hvilken delar icke kunna
lösslitas utan att visa _sig metriskt ofärdiga. Den svenske hexametern synes
visserligen utan svårighet fördraga en tredje fot, som saknar inre ccesur men ut-
mynnar i en s. k. ccesura media, om denna fot är en daktyl och versen för öfrigt
icke saknar kraftiga ccesurer. Men lika litet som den klassiske hexametern
finner den sig med en sådan ccesur, om den tredje foten är sponde, och våra
allra bästa hexameterskalder hafva också undvikit den. Om jag får tro några
anteckningar angående den svenske hexameterns teknik, hvilka jag gjort för
åtskilliga år sedan, förekommer hos Runeberg icke en enda hexameter med
sponde i tredje foten, där denna fot är bildad vare sig af ett trestafvigt ord
eller af .. de bägge sluF.stafvelserna i ett flerstafvigt. I Janzons öfversättning af
Catullus LXIV har jag antecknat följande fall:
f
I
168 och här :ser jag på tångtäckt J strand ej ett lefvande väsen.
(211), 224 samt vanställa med påströdt J stoft mina grånade lockar.
240 drifves ~·tt· fly från ett skyhögt J bergs snöskimrande hjässa.
Det är sannt att i d~ssa exempel det ord, som utfyller den tredje foten, står
i så nära förbindels~ med det följande ordet, att uppehållet dem emellan är
det minsta möjliga. Men låta vi en än så svag ccesur glida in emellan den
tredje och fjärde foten, väckes genast den frågan, hvarför icke de bägge vers-
halfvorna bilda hvar sin vers :
1
) Alexandrinen behandlades dock mönstergildt af den gustavianska tidens skalder och
äfven af långt senare. Det är våra nyaste skalder förbehållet att ej känna dess teknik.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
