Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - Johannes Paulson: En romersk lyriker i svensk dräkt (Sånger af Catullus från Verona)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EN ROMERSK LYRIKER I SVENSK DRÄKT.
samt vanställa med påströdt
stoft mina grånade lockar.
Är den tredje foten daktyl, är faran för att versen skall tyckas sönderfalla i
tvänne hälfter mindre, emedan den förra hälften då icke som den senare slutar
med tvåstafvig fot.
Det är för den svenske hexametern i det hela främmande att i den femte
foten sätta sponde. Jag torde ej misstaga mig, om jag tror att J. användt
sådana verser för att äfven därutinnan efterfölja originalet, som är synnerligen
rikt på sådana : den alexandrinska tiden utbildade denna specialitet i hög grad.
J. hade icke varit att klandra, om han underlåtit att efterbilda den egenheten
hos sitt original; men då han efterbildat den, måste jag erkänna att han, ledd
af sin säkra smak, dels varit ganska sparsam med sådana verser, dels gifvit
dem, samtlige ett fulltonigt, kraftigt slut, som stundom är i hög grad målande,
såsom LXIV, 297:
slagen i fjettrar han hang på stupande fjellbrant neder.
Det torde dock icke vara att önska att Janzons föredöme vinner efterföljd bland
våra skalder.
En annan egenhet, som jag observerat i de hexametriska partierna,: och
som förefaller mig oförklarljg vid sidan om den i öfrigt så fina språkbehand-
lingen, är Janzons rätt ofta förekommande felaktiga användning af tvåstafviga
ord med hufvudakcent på första och biakcent (semifortis) på andra stafvelsen.
De ställas nämligen ej sällan så, att den förra stafvelsen bildar arsis i den före-
gående foten, den senare tesis i den följande.
\ I I
LXVII, 25 vare sig blind åtrå upptändts i hans syndiga sinne.
I
LXVIII, 69 under hans skydd samfäldt ...
LXIV, 84 Derför besteg han en snabb farkost ...
I ,t I
på andra ställen framgent, fruktlös, rastlöst, omsvept, affärd (klock-klang LI, 11).
Jag tvekar också att erkänna för riktig en elegisk vers, sådan som LXVII, 28:
lösa på bruden den jung J fruliga gördelen upp.
Däremot har jag intet att anmärka mot LXVIII, 4:
drager dig upp och från döds- J tröskeln dig rycker, då ej . . •
där pausen mellan versens begge hälfter mycket väl kan falla i själfva mötet
mellan sammansättningsleden i »döds-tröskeln ». En samtida svensk känner
1
cke ]ika omedelbart att vi äfven i jung-frulig hafva en sammansättning.
Janzons öfversättning ansluter sig närmast till Rieses goda text, men han
har på samma gång med den största omsorg tagit kännedom om den nyare
Catullus-litteraturens lavinartadt växande massa. De i de båda häftena förut-
skickade anmärkningarna visa honom som en skarpsinnig och sund kritiker,
,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
