Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - Edv. Alkman: De anonymes utställningar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DE ANONYMES UTSTÄLLNINGAR. 59
placeringskommission har hängt upp Old’s porträtt af Mrs Olga Jalensky rnidt
emot Mac’s glada ungdom. För kontrastens skull? Lika ljus, glädtig, spirituel
som denna, - så kimröksgrått, vulgärt, med en afskyvärd, mörkdaskig tonalitet,
hänger Old’s porträtt och verkar som en protest mot den lättsinniga känsla, som
kallas färgglädje. Instoppad i ett gråstruket hörn, sitter den olyckliga damen vid
sitt staffli, på hvilket hon skall föreställas måla. Försiktigtvis _
är staffliet så
placeradt, att man ej ser, hvilka krumelurer penseln beskrifver, men ändå tror
jag ej att det är mycket bevändt med dem. Hennes blick är ej nog for-
skande, hennes uppmärksamhet ej tillräckligt koncentrerad för att det skulle
bli allvar med målningen. - Föga bättre intryck får jag af Vitalis’ herrpor-
trätt med den lilla, lilla högerhanden. Mannen ser nästan generad ut, där han
står uppställd i en tråkig, strikt en f ace, litet grinande med ögonen.
Medan jag är i misshumör, är det så godt först som sist att hugga in
på Benno’s damporträtt. Icke skall någon inbilla mig, att detta kvinnliga huf-
vud, med dess aristokratiska linier och granna blonda frisyr, med stora väl-
formade ögon och ett par läppar. som tala om förmåga att njuta lifvets goda,
har ett så tråkigt inre. Jag upptar det som nedrigt förtal, när målaren vill öfvertyga
m1g, att det karakteristiska i detta anlete är slöhet, utdansad, blodfattig slöhet,
som kommer pulsarna att liknöjdt släpa sig fram under en hy, som på bröst
och armar är af den onaturligaste kallhvita färg. Kan det verkligen vara
sannt, hvad han påstår, målaren, - att hon ingenting eger af intresse mer än
toaletten, som är god: en magnifik boa öfver en svart sammetsdräkt? Hans
trovärdighet styrkes knappast däraf, att han gifvit henne en högra arm, som
ser ut att vara inemot ett kvarter kortare än den ·venstra, och försett denna
åter med en hand af mer än tvifvelaktig teckning.
När man har denna tråkiga företeelse i minnet, är det med verklig till-
fredsställelse man stannar framför Sebastians arkitekt, om han också icke är
något mästerverk, hård och ansträngd i färgen och utan klar enhet i den åter-
gifna -situationen. Lutad mot sitt ritbräde, vänder han blicken från arbetet,
som sysselsatt honom, med ett mycket allvarligt uttryck i anletet. Men hvarpå
riktar han denna mycket bestämda och skärpta blick? Hans ställning anty-
der, att han under arbetet stött på en svårighet, som det kostar honom tanke-
ansträngning att öfvervinna. Men mot denna uppfattning strider uttrycket i
hans ögon, i hvilka jag åtminstone ville finna denna obestämda blick, riktad
lika mycket inåt som utåt, hvilken antyder ett tankens koncentrerande på
sig själf.
Ett konstnärsskap af rikare lödighet finner jag då i New’s dubbelporträtt
af Mr. och Mrs. Lewi Day. Måladt »med den brede Pensel» i en egendom-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
