Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - Edvard Lidfors: Theodor Wisén. Minnesord
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
THEODOR WISEN. 73
samt hans Emendationer ocli Exegeser till Norröna Dikter äro värda den
största uppmärksamhet. Det förstnämnda innehåller en uttömmande be-
handling af ett spörsmål i den fornnordiska n1etriken, och de senare äro
hvar för sig verkliga små pärlor, som af sakkunnige forskare skattas
mycket högt. Med hänsyn till fyndighet och skarpsinnighet, men på
samma gång den största varsamhet vid konj ektural-kritiken samt med
hänsyn jä1nväl till en enkel och bindande bevisföring stå de mönstergilla
och oöfverträffade.
Alla dessa arbeten utgjorde dock endast en del af \Visens litterära
produktion. Han har dess utom funnit tid till åtskilliga bidrag i lärda
tidskrifter, och i Nordisk Fa1nil.febok äro hans artiklar så många, att de
ensamt för sig säkert skulle fylla ett tämligen digert band af vanligt bok-
tryck. Ett nytt fält för hans verksamhet öppnades, när den svenska
språkforskningens Nestor i december 1877 aflidit; Svenska Akademien
ansåg sig då vid valet af hans efterträdare böra göra afseende på att
denne blefve för henne hvad Rydqvist varit, en vetenskapligt bildad språk~
nian, och hennes val föll, naturligt nog, på Wisen. Hans bidrag till
akaden1iens handlingar omfatta två minnesteckningar, den ena öfver hans
företrädare Rydqvist, den andra öfver Carl Johan Schlyter, båda synner-
ligen intressanta för de högt förtjänte mäns skull, hvilka där skildras,
men kcl,nske lika mycket genon1 minnestecknarens sätt att uppfatta och
bedöma dem samt genom de uttalanden öfver"’’åtskilliga ämnen, som han
emellanåt finner anledning att göra och som gifva oss en klar inblick i
hans egen uppfattning däraf. Så säger han i slutet af talet öfver Ryd-
qvist: »Vårt modersmål är det mest omedelbara uttryck ·af vår folkandes
innersta väsende; folkets tanke och känsla framträda där i sina finaste
skiftningar, och uti ingen annan yttring af folkets lif känna vi s’å igen
oss som i språket. Därför är språket ett folks dyrbaraste palladium; så
länge språket lefver, så länge lefver ock folket. Och vi älska vårt sven-
ska språk icke endast för att därn1ed kunna meddela oss inbördes, utan
fast mera därför att vi ärft det från våra fäder, därför att våre skalder
diktat på detta språk, därför att våre hjältar talat det, därför att en mo-
der, en syster, en brud hviskat dess smekande ljud i vårt öra. Men kär-
leken är här ej nog; här kräfves äfven klar insikt, om man vill verka
för n1odersmålets förkofran och leda dess utveckling i en naturlig rikt-
ning. Kärleken stärkes ock af denna insikt: hon kan väl upptäcka en
och annan ofullkomlighet hos det älskade föremålet, men hon finner ock
utvägar till dennas afhjälpande, och hon ser dess utom i språket mången
fägring, som den omedvetna kärleken icke varseblifver.>>
I dessa ord är Wisens ställning till modersmålet angifven. Han var
satt att vara dess målsman vid universitetet, och ett liknande målsman-
skap tillhör hvarje ledamot af Svenska Akademien: han hade således en
dubbel maning att ställa sina bästa krafter till dess tjänst. Och han
gjorde det äfven. Hans arbeten i denna riktning hafva till en del nyss
blifvit omtalade, för så vidt de härrörde från universitetsläraren; såsom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
