Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Häfte 3
- Edv. Alkman: Albert Edelfelt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ALBERT EDELFELT. 89
drig att b"ringa honom ur fattningen. Jag höll på att säga, att han ib,land
lider af - harmoni.
* *
*
I
Den utställning af Edelfelts arbeten, som, då detta skrifves, pågår i Stock-
holm och gifvit närmaste anledningen till dessa rader, är hvarken tillräckligt
rikhaltig eller nog vald för att kunna mer än antyda ens de viktigaste si-
dorna af hans konstnärliga gärning och de starkaste krafterna i hans intressen
som konstnär. Dock egnar sig det tjugutal arbeten, vi haft tillfälle att se
samladt, att gifva en hel del aningar och några påtagligheter af det, som bil-
dar synerna eller gömmer sig i halfdagrarna i konstnärens föreställningsvärld.
Och det är detta vi lika ifrigt vilja komma åt, som han vill meddela det.
Sitt särskilda värde får Edelfelts konst genom det budskap, den bringar
om en genombildad konstnärspersonlighet. Den ger inga uttryck för en arti-
stisk monomani, ej heller för det slags bohemeväsen inom konsten, som roar
sig med att leka zigenarlif i förhållande till samtidens öfriga kulturföreteelser,
som icke förstår tiden och icke gitter förstå den och som helt naturligt har
mycket ihåliga eller snedvridna begrepp om sina samtidas, framför allt de
verkligt bildades, egentliga lifsinnehåll or.h intressen. Den, som målat Pasteurs
porträtt eller »Gudstjänst vid hafsstranden» 1
), är uppenbarligen någonting mer
än blott en apparat, i hvilken färgtoner, linieknippen och förkortningar ställa
in sig, låt vara aldrig så ofelbart enligt optikens lagar. I hans njutningslif
ingår tydligen någonting utöfver den rent animala känslan af vällust inför det, ·
som smeker ögat. Den känslan har också skatan, när hon ej kan låta bli
att stjäla silfverskeden, som solen lyser på. Det finnes målare, för hvilka kon-
sten främst och mest är en kleptomani på ·färg - ögonens begärelse och in-
genting annat. De ha tydligen ingen aning om sin konsts uppgift. Den är
ändock i stort sedt densamma som uppgiften för all konst: att yppa lifvets hem-
lighet genom att visa, hur ett stycke lif åstadkommes. - Så mycket större
glädje för oss, om den lifsbild, konstnären trollar fram, är besläktad med de
dunkla och ännu formlösa lifsanlag, som trängas i vår egen lilla hjärtekam-
mare; om han genom att i sig hafva upptagit enahanda eller likartade bild-
ningselement med våra, med den öfvertygande kraften i sin talang visar oss
sättet att sammansmälta dem med den individuella ursprunglighet, som blifvit
hvars och ens del, ehuru efter olika mått.
1
) I Luxembourg-galleriet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Nov 18 14:03:19 2024
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/svtidskr/1892/0103.html
