Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - Edv. Alkman: Albert Edelfelt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ALBERT EDELFELT.
Den glädjen bereder oss Edelfelt i mycket hög grad. Hans konst är så
att säga allmänbildad, den är lättfattlig och populärt hållen. Det finnes i hans
uttrycksform något af det, som inom vetenskapen har sin motsvarighet i den
populariserade framställningen. Liksom denna ständigt löper fara att skumma
på ytan af sitt innehåll, skulle Edelfelts konst, om den ej vore besjälad af ett
djupt konstnärligt allvar, lätt kunna bli mondain, elegant, mera världsmanna-
mässig, än personligt känd. Det finnes kanske t. o. m. punkter i hans konst-
närliga utveckling, där det visar sig, att han ej varit 1nedveten om denna
fara i hela dess vidd, där han för tillfredsställelsen att bli förstådd underlåtit
att hämta sina ideer där, hvarifrån konstnären alltid bör, måste hämta dem:
ur sin personlighets innersta, egnaste gömmen.
Sin konstnärliga utbildning har Edelfelt fått hufvudsakligen i Paris, där
han varit lärjunge hos Gerome och kamrat med Dagnan-Bouveret, med hvars
konst hans egen har många anknytningspunkter. Hemlandet har han dock
aldrig glömt, och när han om somrarna plägat återvända dit, har det ej varit
för att som konstnär »tala franska», utan för att friska upp de minnen, som
äio hans tidigaste, umgås med sitt eget lands natur och folk, och med den
vidgade uppfattning, som jämförelsen med lifvet ute i vida världen kommer
åstad, bringa sin konstnärliga förmåga och kärlek som offer åt det aflägsna,
men sköna fosterlandet. Det är skada, att utställningen bjuder på så litet af
hans finska landskap. Den sommarbild, han gifver från en tavastländsk by,
hör ej till hans intimast kända. Solskenet mot sandåsen, i hvars skygd bön-
derna timrat upp sina gråa kojor, tyckes vara tillkommet i ett ögonblick af
konstnärlig distraktion. Den gamle bonden, som i sin blaggarnsdräkt vänder
hem från ett mödosamt och föga lönande arbete, har nog åtskilligt att be-
rätta om sin lott och sina likars, men scenen är gifven utan något öfvermått
af entusiasm, t. o. m., som jag tycker, något ljumt. Hur mycket hellre hade
jag ej velat återse de »Smultronplockerskor», konstnären förra våren utställde
i Paris, och som visade ett par töser sökande de röda bären på en backslutt-
ning, där solstrålarne sträfvade ned genom täta grankronor och rikt löfvade
björkar för att leka bland tufvorna ! - Ganska vackra äro ett par motiv från
Helsingfors’ hamn, utan att dock någotdera lemnar ett betydelsefullare bidrag
till kännedomen om konstnärens skaplynne.
Äfven i sin stora uppseendeväckande målning »Kristus och Magdalena»
står Edelfelt på hemmets mark och bland hemfolkets människor. Skada blott,
att han talar till dem med främmande brytning! Inspirationen till denna tafla
har konstnären ej fått ensamt ur ämnet själft; samtidigt med att detta lifligt
intresserat honom, ha vissa minnen från de senaste årens konstföreteelser hu-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
