Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - Edv. Alkman: Albert Edelfelt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ALBERT EDELFELT. 91
serat i hans hufvud. Under sådana omständigheter har konstverket blifvit en
kompromiss, i hvilken hans egen personlighet halfverat med en modern stil-
riktning, utan att kunna omsmälta denna för sina behof.
När jag nyss nämnde Fritz von Uhde, så var det i känslan af att det ·
här skulle blifva svårt att icke nämna honom. Han är nämligen fadern för
hela den konstriktning, som Edelfelts religiösa komposition »Kristus och Mag-
dalena» tillhör. –· I vår tid är mycket åtskildt, som förr hörde nära sam-
man. Så religionen och konsten. När Uhde kände behof att gifva uttryck
åt den innerligt religiösa stämning han länge burit på, så förband hctn den
med sin kärlek till sin hembygds enkla bönder och lyckades med denna
förening af social fattigdom och det som bibeln kallar »andlig fattigdom»
framlocka ur tiden ett ackord, som sedan länge varit okändt oeh nästan
glömdt, men på det hela taget ingenting annat är, än hvad den tidiga renäs-
sansens mästare åstadkommit i sin religiösa konst. Uhdes exempel vann efter-
följd; man började experimentera med religiösa ämnen, framställda i vår tids
dräkt och med accessoarer från i går eller i dag. Tanken är för visso riktig.
Religionen är höjd öfver tidens skiftningar, och det egendomliga religiösa
innehåll, som bildar kärnan i kristendomen, har nog icke öfverlefvat sig själf
den dag i dag är. Ingen kan neka, att det ännu här och livar bland de
stilla i landet finnas enkla varelser, för hvilka Kristi person har mer än blott
antikvarisk verklighet, som känna honom inom sig och kunna se honom fram-
för sig utan att ikläda honom den traditionella blå manteln eller röda under-
klädnaden, i hvilka fargtrycket på väggen framställer honom. Hvarför skulle
ej konsten kunna upptaga denna deras innerliga känsla af samhörighet med
honom, som var »såsom en bland oss»? Men visst är, att ingen konstnär
kan återgifva denna känsla, som ej själf känt den fullt naivt, personligt oeh
lefvande. Uhdes personliga anläggning var sådan, att han lyckades. Men
den mystiska känsla, som besjälade honom, är ej alltför vanlig, kanske minst
bland de bildade. Edelfelt har tydligen ej haft den. Hans Magdalena-tafla,
utmärkt i många afseenden, är som religiös målning b~ott andrahands-konst.
Den är en underlig blandning af värme och kyla, af rikt personligt lif och
kall, uträknande reflexion.
Hösten har blekt björkarnas blad. Somliga hafva redan fallit, andra
hänga gulnade och trötta på sina kvistar, i hvilka tidiga frostnätter börjat
uppgörelsen med en sommars korta lif. Skogssjön ligger utsträckt, lång och
kallblå, utan en enda krusning, som kunde tala om att han lefver, medan gra-
narna stå mörka och dystra på strandens uddar. På backsluttningen vid sjökanten,
belyst af enstaka strå]knippen från en dröjande höstsol, sker också uppgörelsen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
