Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Häfte 3
- E. G.: Teater-revy
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
100
TEATER-REVY.
heller har herr Ranft mycken verklig glädtighet eller herr Carlsen mycken
Figaroartad liflighet och elegans, men, som sagdt, det är ju på Jeppe som
det kommer an, och herr Holmquist hade många goda sidor. Möjligen var
herr Holmquist för glad i fö;rsta akten, man hade svårt att förstå, att det är
den dumme, förslöade, lifegne bonden, som i glaset söker sin tröst för de li-
danden, hans elaka hsutru och klockaren orsaka honom, det var ej blott
grämelsen häröfver och den ti11 omotståndlig naturdrift vordna vanan, som
drefvo honom till krogen, utan äfven ett glädtigt rumlarelättsinne, som snarare är
Lundströms än Jeppes. Bäst var herr I-Iolmquist i andra och tredje akterna,
scenerna med läkarne och ridefogden voro mycket lustiga. Vid uppvaknandet
å gödselhögen kunde man hafva önskat något mera nyansering i monologen,
men herr Holmquist gaf hela tiden en konsekvent genomförd figur utan öfver-
drifter och med berömvärd säkerhet.
* *
*
»Aj fri vilja» är ett tyskt skådespel, som i och för sig eJ gjorde någon
egentlig lycka på k. dramatiska teaterns scen och ännu mindre förtjänade att
göra det. Det är redan flera veckor, sedan denna nyhet försvann från reper-
toaren, och om densamma är egentligen endast att anteckna, att andra akten,
som spelar på en tidnings redaktionsbyrå, var synnerligen effektfullt satt i scen,
och har en liten handling, som måhända kunde intressera för stunden. För-
sta och tredje akten voro en långdragen expose och en ej mera kortfattad af-
slutning, som skulle vara där egentligen för att göra skådespelet till helafton-
stycke. Långt större konstnärligt värde, än »Af fri vilja» i sig själf ägde1 vann
det å vår scen genom herr Hillbergs ypperliga framställning af tidningsmannen
Thiele. Det var en till uppfattning och utförande fullkomlig och mönstergill
prestation, som man sent glömmer, om man en gång sett den. Fru Sandell
hade en liten scen i första akten, då den unga sångerskan fantiserar om sm
efterlängtade debut. som Carmen, hvilken hon gjorde med mycken innerlighet
och fart, och fru Littmarck hade tillfälle att ådagalägga sin talang för den
torftiga, bekymmerstryckta husmoderns roll, men för öfrigt är ej heller om spe-
let mycket att säga. Herr Palme hade i titelrollen användt hela sitt maner
med dess goda och mindre goda sidor, men intet nytt, fru Fahlman passade
·ej för Mariannes roll, och \Vendorfs roll stämde ej öfverens med herr Fredrik-
-sons föga varierade världsmannatyp.
K. dramatiska teatern har vidare fortsatt på de svenska originalens rad.
Herr Frans Hedbergs »Ett åskslag» är ett stycke af helt annan sort än förf:s
närmast föregående, »Hårda sinnen», som utmärkte sig genom förf:s grundliga
kännedom om skärgårdsbefolkningens lif och lynne. Någon dylik bestämd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Nov 18 14:03:19 2024
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/svtidskr/1892/0114.html
