Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 4 - Nathan Söderblom: Kristendomen och den moderna tidsandan. I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
108 KRISTENDOMEN OCH DEN MODERNA TIDSANDAN.
beten af hans kall, af hans personliga utrustning därför och af troheten
i kallets utöfning. I dessa hänseenden står Kristus högst af alla. Hans
kall var intet mindre än att grun_
d~ g~dsriket. Om hans utrustning för
denna uppgift och om den äfven i de mest frestande situationer af lidande
eller framgång osvikliga trohet,. hvarmed han i ödmjukhet och kärlek
utförde det, gifver historien ojäfaktigt vittnesbörd.
Kristi ensartade betydelse består vidare däri, att det, som han gjorde
till sitt lifs mål, nämligen Guds rike, var Guds eget af honom uppfattade
sJiftemål i världen. »Jag och Fadren äro ett».
Men den gemenskap, Kristus så hade med Gud, medförde en mot-
svarande ställning till världen. Gud är världens herre. Kristi enhet n1ed
Gud för förverkligande af det rike, som är Guds och därför äfven värl-
dens ändamål, innebar för honom herraväldet öfver världen.
Kristus är verkligen herre öfver världen. Den kyrkliga teologien
menar, att han under sin lefnad på jorden icke utöfvade sitt världsherra-
välde, utan först i en följande tillvarelseform egentligen kom i besittning
däraf. Därotn äro gängse i den moderna teologiska världen egendom-
liga teorier. Men Ritschl afvisar sådana betraktelsesätt. Den historiske
Kristi herravälde öfver världen kunna vi skönja i den afgjorda själfstän-
dighet, han visade gent emot de herskande religiösa meningarna bland
det folk, hos hvilke~ han uppträdde. Men framför allt framträder hans
världsherravälde i lidandet. Paulus talar om hans lidande såsom en för-
nedring. Det är en mycket ofullständig synpunkt. Just däri att han
icke lät sig öfvervinnas, utan var beredvillig att för uppfyllels~n af sitt
kall lida döden, består hans upphöjelse. Han gaf ej vika för världens
motstånd, utan genomförde till slutet sin gudomliga uppgift. Så kan
han säga: »Jag har öfvervunnit världen>>.
Man kan lätt förstå, huru denna kristologi kunde föranleda en be-
skyllning mot Ritschl för att förneka Kristi gudom. Hans svar därpå
var i hög grad karakteristiskt för den dualism n1ellan natur och ande,
hvilken vi redan spårat hos honom: »att Kristus skulle vara eq blott
människa, det kan alls icke vara min mening. Ty n1ed en blott männi-
ska - ifall jag någonsin använd) detta uttryck - .skulle jag mena män-
niskan såso1n naturting med uteslutande af alla den andliga .och sedliga
personlighetens kännetecken. Jag håller icke någon af mina motståndare
för en blott människa, då jag hos dem alltid förutsätter något resultat
af uppfostran och sedlig karakter». -
Förloppet, då en människa på allvar möter den historiske Kristus,
är i korthet enligt Ritschl följande. Han ger oss i sitt lif begrepp om., .
hvad sedlig kraft och rikedom vill säga. Öfver honom växer vårt sed-
liga ideal ej ut.· Desto tydligare se vi, hur fjärran vi äro därifrån. Det
fyller ·vårt sinne med förödmjukelsens tankar. Men på samma gång, som
så hans anblick ger oss smärta, drager han oss med sin godhet till sig
med ~etnotståndlig makt. Han kan förlåta synderna., så har han själf
sagt, ty han eger kärlek och har därtill öfvervunnit världen. Då vi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
