Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 4 - Helena Nyblom: »Musiken och dess mästare» af Anton Rubinstein
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Musiken och dess mästare.
Musiken och dess mästare af Anton Rubz’nstein. Öfvers. af Mauritz Boheman..
Stockholm, Samson & Wallin 1892.
Denna bok, som nyligen i en fullt tillfredsställande öfversättning från det
tyska originalet införlifvats med vår litteratur, behöfver knappast någon anbe-
fallning för att blifva läst af den musikaliska allmänheten.
Såväl musici ex professo som alla musikälskare skola säkerligen med
största intresse taga tillfället i akt för att få veta, hvad en så framstående
konstnär som Rubinstein tänker och talar om musiken och dess mästare.
Rubinstein är icke endast en betydande komponist och en exekverande
konstnär af första rang, utan han är ett geni på alla områden i sin konst.
För hans högtbegåfvade och genomkultiverade personlighet är musiken, om man
så får säga, tillvarons högsta uttrycksmedel. I-Ian har inträngt i dess innersta
väsen, känner den i alla dess yttringar och har öfver hela musikens historia
en öfverskådande blick, lika säker som någon historieskrifvares gent emot den
politiska historien, med hvilken han för öfrigt finner henne stå i nära sam-
manhang.
Emellertid är den bok, han här skrifvit, icke en musikhistoria, utan hans
egna personliga åsikter om musiken, resultatet af hans studier och hela hans
musikaliska verksamhet.
Han har därför för denna bok valt kåseriformen, och han framställer
sma tankar som ett samtal med en musikaliskt bildad dam, hvarvid han låter
henne uppträda dels som frågande, dels som opponent, för att sålunda få en
anledning att svara på och vederlägga meningar, hvilka äro motsatta mot
hans egna.
Denna form af frågor och svar förefaller litet gammaldags. De invänd-
ningar, damen gör mot Rubinsteins meningar, kunde han själf lika lätt hafva
framställt som vanliga frågor att besvara i sin essay, och denna dam är och
förblifver i alla fall en osynlig och öfverflödig person 1 samtalet, som utgöres
af Rubinsteins egna reflexioner och uttalanden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
