Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 4 - Helena Nyblom: »Musiken och dess mästare» af Anton Rubinstein
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MUSIKEN OCH DESS MÄSTARE. 113
H vilka åsikter man än må ega i musiken - eller öfver hufvud taget i
konsten, - sa skall man nog till sist blifva ense om, att det finns vissa grundsan-
ningar för konsten, lika så väl som för naturen, vissa konstnärliga sanningar,
lika så allvarliga och afgörande för den konstnärliga karakteren, son1 etiska
sanningar äro det för den moraliska.
Liksom tyngdlagen aldrig skall kunna upphäfvas i naturen eller hos
människorna medvetandet om en ädel karakters företräde framför en lum-
pen, – så skall aldrig en tid komma för konsten, då dess bästa uttryck
ej mäkta öfverbevisa människorna om den sanning, de innehålla, – och detta
icke genom någon befallning af auktoriteter, utan genom kraften i deras eget
innehåll.
Rubinstein är 1 sm konst en fullt sann och djupt allvarlig man. H vad
han försvarar, försvarar han med bevis; hvad han angriper, angriper han med
bevis. Ingenting är hos honom nyck eller infall, partiskhet eller. tillfällighet..
Han, liksom alla människor, har naturligtvis sina subjektiva sympatier i kon-
sten, men de äro alltid grundade på allvarlig beundran och erkännande af
sanningen hos den konstnär, han hyllar.
En sådan starkt subjektiv känsla hos honom är t. ex. hans kärlek till
Schubert, som han sätter upp såsmn en af musikens hufvudrepresentanter.
Han bevisar Schuberts stora betydelse såsom den, hvjlken skapade visan, så-
dan den moderna tiden förstår henne. Visserligen säger Rubinstein själf, att
Schumanns sånger äro »finare, mera poetiska», - men för honom äro Schu-
berts mera sympatiska därför, att de äro »ursprungligare, hjärtligare och enklare »,
alltså gifver han äfven grunder för sina personli’ga sympatier.
I det hela uppträder Rubinstein aldrig med den öfverlägsenhet, hvarmed
auktoriteter vanligen uttala sin dom: »Det är så, därför att jag säger, att
det är så. Det är dumt och misslyckadt eller vackert och förträffligt, därför
att jag tycker det» –- hvilket sätt att afgöra saken icke upplyser någon män-
niska om någonting.
Rubinsteins dom bestämmes af, huruvida komponisten har haft något
väsentligt innehåll att meddela, i hvilken genre det än må vara, och huruvida
han då har bevarat den andliga karakteren i den form, han har valt, och brin-
gat denna form till den största möjliga fullkomlighet.
Därför jämför Rubinstein ofta musiken med arkitekturen, såsom två konst-
arter, hvilka fordra en kombination af de mest olika anlag, fantasi och ma-
tematisk beräkning, sinne för det sköna och en sträng känsla för stil och
karakter, som frambringa ett konstverk, hvars memng man strax förstår.
I denna anledning yttrar han på ett ställe: »Kan man väl någonsin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
