Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 4 - Helena Nyblom: »Musiken och dess mästare» af Anton Rubinstein
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
114 MUSIKEN OCH DESS MÄSTARE.
tänka sig ett formlöst hus, en formlös kyrka, eller öfver hufvud taget en form-
lös byggnad? - Eller en byggnad, hvars fasad utgör en kyrka, den ena sidan
är en järnvägsstation, den andra en blomsterpaviljong o. s. v. »
Han visar, huru de musikaliska formerna hafva utvecklat sig organiskt
och historiskt~ och huru de icke äro en bestämd mästares uppfinning, oaktadt
<le som oftast hafva nått sitt högsta uttryck hos en bestämd mästare.
På samma sätt som vi andra kunna se, att den historiska utvecklingen
af arkitekturens stil synes hafva försvunnit med franska revolutionen –~ sedan
den tiden eftergöra vi de olika byggnadsstilarna, men ha ej uppfunnit någon
ny -, så vill äfven Rubinstein se samma stillastående i de musikaliska for-
mernas utveckling, som nu endast kan bringa i dagen en sammanblandning af
stilar, men ej sätta naturljga nya skott.
Älskare af Liszt och Wagner skola finna en sträng domare i Rubinstein,
-
och en domare, som gifver skäl för sina grava anmärkningar.
Efter att ha uppräknat alla Liszts briljanta egenskaper slutar han med
att säga: »men i allt är han falsk , osann, upprorisk, komediant, och bär inom
sig den onda principen». Likaså oupphinneligt stor, som han anser Liszt vara
såsom exekverande konstnär, lika tom och falsk anser han honom såsom kom-
positör: »ända till sin yttersta spets drifven programmusik, ett evigt kokette-
rande, i kyrkokompositionerna för Gud - i orkesterverken för publiken - i
sångkompositionerna för sångens kompositör (undantagande hans geniala trans-
-skription af »Erlkönig>>), i de ungerska rapsodierna för zigenarne, öfverallt
idel koketteri>).
Han tadlar strängt Liszts beständiga jakt efter att )>a tout pnx}> hitta på
något nytt - t. ex. »hela komposjtioner af ett och samma tema», hvilket han
kallar ett absolut omusikaliskt förfarande - och han gifver sina bestämda,
öfverbevisande skäl därför genom att yttra: »ett tema har en bestämd karak-
ter, en viss stämning, men om man genom tempo- och rytmvexling påtvingar
det en vexlande karakter och stämning, så förlorar hela kompositionen i karak-
ter och stämning och kan på sin höjd svinga sig upp till variation».
Rubinsteins kritiska ståndpunkt gent emot vYagner skall måhända upp-
väcka en hel del af de rätt-troende vVagnerdyrkarnes indignation. Nlen Ru-
binstein säger därom själf, att »påfvens ofelbarhetsförklaring har kanske ingifvit
n1ången afsmak för den katolska religionen», och han menar, att vVagner just
.är den, som har sprängt operan genom att af en opera vilja göra något an-
nat än en opera, »då ju hvarje konst har sina egna lifsvilkor, sina särskilda
kraf, sin begränsning».
För resten äro hans anmärkningar mot vVagner många. - Han anser
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
