Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 4 - Bernhard Risberg: Några ord om språkriktighet i poesien, med anknytning till O. Levertins dikter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NÅGRA ORD OM SPRÅKRIKTIGHET I POESIEN. I2I
Men otvifvelaktigt störande bli de, då de förekomma i sådan mängd som här:
,öfver ett fyrtiotal på mindre än I 50 sidor. Tydligen kan emellertid författa-
ren ej alls skilja mellan ä- och e-ljud, ty han stafvar äfven t. ex. hans träfots
,eld (s. 21), förträtad (s. 104), liksom ordet vore härledt af träta, och tvärtom
Jren (s. 71). Under sådana förhållanden har författaren gifvetvis ej haft nå-
got val.
Viktigare äro de fel mot språkets grammatik, som påträffas: Till form-
lärans område torde följande böra räknas.
Författaren böjer karnaval som neutrum (karnavalet s. 107), strå använ-
des ofta kollektivt i singularis i stället för pluralisformen (t. ex. s. 17, r r 1) och ros
behandlas som pluralisform (bland röda ros och vallmoblad, s. r41). Ej all-
deles förkastliga äro de bestämda pluralformerna bladena,, löfvena, bergena
o. s. v. Man träffar dem hos författare sådana som Bellman och Dahlgren
och äfven hos Runeberg, t. ex. i Elgskyttarne. 1’Ien visserligen passa dessa
från hvardagsspråket inkomna former bättre i Bellmans och Dahlgrens skämt-
samma dikter än i Levertins känslofulla. Hos Runeberg bero de måhända
på någon dialektegendomlighet. Afgjordt olämplig synes formen ögonbryna
(s. I o5). Klöfver och sorl i pluralis kunna ej godkännas (klöfver ångorna
spredo s. 37, sorl - ringa, s. 56). Mindre god böjningsform är hvilkets (lzf-
~vet, hvilkets sorg s. I 04), och oriktiga äro följande uttryck: med lju:fvast namn
ett språk besitter (s. 82 ), i vårens grönt (s. 2 4). Ännu sämre är formen satt
såsom imperfektum till verbet sätta (s. 42); sid. r 3 r skall den till och med
betyda försatte: z· likhvit sorgnatts belysning satt månskenet berg oclt dal. Föl-
jande egendomliga ordformer må anföras: bändad (s. 2 3) i stället för bandad,
troviss (s. 2 8 och 95) i stället för trosviss, rebellsk (s. 67), hemligsljull (s. 98),
skrymt (s. 84), trapp (s. 98). Stygn (t. ex. solstygn s. 58) är en ful form, som
aldrig borde användas.
Äfven i syntaktiskt hänseende lemnar författarens språk rum för an-
märkningar. Flerstädes är ordens kongruens till genus och numerus icke
iakttagen. Så läser man guldbroderadt ornat (s. 14), tvenne högtidsflammor- det
ena – det andra (s. 109),. och tvärtom ho/vens slag – dof som mull (s. 9), ditt lij
spänne [skall] skimra klart lik stjärnan (s. I I), all Jerusalem (s. 97), vidare styckes
rosor - - glöda Hk vinstänk (s. 48), tillförsikt har deras lansar slipat omot-
ståndligt hvasst (i stället för hvassa, s. 28), purpurröd! stå öfver färden
troviss segerfröjds baner (i stället för purpurröda, s. 28), aldrig till försoning
11zötas kan .förföljarens och de förföljdas händer (s. 84). Besynnerliga äro kon-
struktionerna en tjenare i nöd dig kräfver svara (s. 80), ditt l1järta henne önska
skall (s. I 06), krukor af ll[arieberg (s. r 13), drömma på ljusblå ögon (s. r 13).
Svtnsk Ti’dskrift I892. 4. 10
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
