Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 4 - Eva Fryxell: Minnen från Värmland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
132 MINNEN FRÅN VÄRMLAND.
komisk scen utspelades. Oxar och kor fingo tjäna som häst åt ryttare, hvilka
svängde sig upp på ena och föllo af på andra sidan, och i fyllan och villan
grät och skrattade nian på en gång.
Småningom mildrades sederna. Tillströmningen af folk minskades, sedan
allmogen fått tillfälle att när och hvar som helst göra sina uppköp. Mord
förekom nästan aldrig, och slagsmålen blefvo allt sällsyntare, hvartill också_
nykterhetsrörelsen bidragit. Redan på 1860-talet tillhörde det vilda marknads-
lifvet en öfvervunnen ståndpunkt.
»Långdansen» under midvintern på herregårdarna kring Löfven fortsattes
långt in i senare tider. I min tidigaste ungdom hände ej så sällan, att Januari
och Februari kunde bjuda på 12 till 16 dansnöjen. Aristokratien i Gösta
Berlings Saga hade förvandlats till borgerligt herrskapsfolk, men man svängde
om lika muntert för det. Dansen började kl. 5 eller 6 på eftermiddagarna
och fortsattes till två a tre, någon gång till fyra, på morgonen. Flickorna,
som foro på bal för att dansa, ej för att äta, gingo stundom under soupern
ut i det tysta kapprummet och kastade sig ned på soffan mellan högar af
ytterkläder och togo sig en lur för att, då bordet var afdukadt, med dubbelt
lif börja kottiljongen. När klockan led till två på natten ville »pappor och
mammor» resa hem, men då kom hela ungdomsskaran och omringade dem och
bådo om än en vals, än en galoppad; och de gamla bevektes till samtycke.
Kom så hemfärden, ofta förbi något järnbruk, där en kvast af röda gnistor
uppsteg ur skorstenen mot den mörka stjärnströdda natthimlen. Frisk luft fick
man inandas efter dammet och ljusoset i balsalen. Man åkte i öppna slädar
öfver den gnistrande, knarrande snöri, stundom öfver isen på den långa sjön,
där sänkvråkar och »älfos>> lurade, och dimman ofta bortskymde stränderna.
Mången sannsaga skulle kunna berättas om dessa äfventyrliga färder; som dock
alla slutade väl. Dagen därpå gick man i ett rus af minnen och toner, fysiskt
utmattad och andligt öfverspänd. Mycken sund lifskraft förspilldes under dessa
öfvergångsår mellan barndom och ungdom.
Ännu så sent som på slutet af 1850- och början af 1860-talet lefdes friskt
om kring Löfvens stränder, men man da_nsade sällan så länge som till tre på
morgonen, och for ej ut på slädparti i 20 graders köld. Nöjena hade blifvit
mer modererade. Men de, som voro med om alla kalasen, hade stundom ·
under vintermånaderna knappast en stilla afton i veckan.
.
Om militärens långgästande på herregårdarna hörde jag ofta mm far be-
rätta från sin ungdom. Det gick ej till i så stor skala som på Ekeby; de
gästande voro sällan afsigkomna original som där. Men vanligt var, att den
unge militären, äfven de som bura namn på lilja, krona och stjärna m. m..
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
