- Project Runeberg -  Svensk Tidskrift / Andra årgången. 1892 /
133

(1870-1940) [MARC] [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 4 - Eva Fryxell: Minnen från Värmland

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

l\HNNEN FRÅN VÄRMLAND. 1 3 3
dyl., tillbragte tiden mellan mötena med att gästa, roa sig, spela kort, pga
och kurtisera. Många komiska tilldragelser från dessa tider berättas. De unge
männen fingo sedermera befordran på den militära banan och slutade som
stadgade familjefäder. Antagligt är, att kronans kaka dock stundom föreföll
dem bra torr, då intet postkontor hjälpte upp kosthållet.
* *

*


Selma Lagerlöfs bok är unique i sitt slag. Den kan ej kallas roman;
förf. själf benämner den saga och har därmed betingat sig många friheter,
bland andra också den att berätta en mängd otroliga saker. De ·mest fantasti-
ska skildringarna äro dock hämtade från folksägnerna, t. ex. skogsfrun på
Karlstads torg och Kevenhiillers artighet mot henne. I de gamla sägnerna
kallas sjörået »Landbergsfrua», och det förtäljes, att hon kommer från ett tjärn
med detta namn, som ligger utanför staden. Kevenhtillers försök med flyg-
maskinen berättas som autentiskt, och det omtalade gråstenstornet har först i
vinter blifvit rifvet. Sintrarns svarta eldgnistrande hund är en skapelse af folk-
fantasien; berättelsen om skatorna, som förföljde grefvinnan Märtha, flyter från /
samma källa. Andra vidunderligheter torde hafva liknande ursprung, fastän
jag, som dock hörde mycket i den vägen i min barndom, ej kan påvisa det.

Förf. själf är troligen den enda, som kan draga upp gränslinien mellan gam-
mal dikt, ny dikt och verklighet i Gösta Berlings Saga.
Samma jätteproportioner, som utmärka den yttre sagovärlden, återfinnas
äfven i de handlande personernas känslolif och själsbeskaffenhet. Grefvinnan
Märthas grymhet mot sonhustrun är vidunderlig, Broby-prästens girighet och
Sinclairs rasen, då han krossar familjeporslinet och vill kasta köpesumman för
familjegodset i Löfven för att göra dottern arflös, allt detta är passion, grän-
sande till vanvett. Grefve Henriks dumhet närmar sig idiotism, och grefvinnan
Elisabeths ånger sinnessjuka. Läsaren tröttas af att ständigt sysselsätta sin
fantasi med personer, hvilkas känslor och stämningar äro uppdrifna till det
yttersta.
En motsvarande öfverspänning röjer sig ej så sällan också i stilen. Litet
hvasst, men visst ej ornotiveradt yttrar en recensent: »det vimlar af int<=:rjek-
tioner; öfverraskande är, att tryckeriet haft tillräckligt med stora O:n». :Med
obeskriflig naivetet kastar förf. ned på. papperet sin otämda fantasis infa~l och
bilder, utan at_
t tillräckligt sofra dem. De löjliga och af kritiken fö_
rlöjligade
yttrandena om dumheten, om roskvarteret och täckbågen m. fl., innebära i sig
själfva fina och sanna iakttagelser, men uttryckta på ett_ trivialt och oegentligt
sätt. Den varmhjärtade förf. är så »unbefangen», som vore hon viss om att

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Nov 18 14:03:19 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svtidskr/1892/0147.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free