Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 4 - Eva Fryxell: Minnen från Värmland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1 34 MlNNEN FRlN VÄRMLAND.
öfverallt finna sympati och välvilja. Nu är förmodligen denna älskvärda illu-
sion skingrad. Få böcker kunna så lätt som hennes förlöjligas genom ur sitt
sammanhang lösryckta citat. Men i allmänhet lämpar sig stilen förträffligt efter
ämnet och eger stundom en beundransvärd koncentration, kraft och klarhet,
som t. ex. i skildringen af böndernas speord, då de kasta ris och stickor på
skamhögen vid vägskälet till Broby-prästens hem; - eller af majorskans åter-
komst till sin gamla döfva moder; eller af flykten undan vargarne, då hvad
löst fanns kastades ut åt de glupska fienderna; eller af skatornas flaxande med
metallskiftande vingar kring grefvinnan Märthas hufvud o. s. v.
Är Selma Lagerlöfs stil uppskrufvad, krystad, uppstyltad? Knappast.
Den är ofta otuktad och saknar stundom måttfullhet och takt, men bristerna
äro snarare naturbarnets än den förkonstlade kulturmänniskans. Rikedomens.
själfsvåld, ej fattigdomens krystade effektsökeri har föran]edt anklagelsen för
smaklöshet.
* *
Någon gång gör förf. sig skyldig till verkliga missteckningar, men de
förekomma nästan alla i senare delen, som synbarligen är utarbet:id med vida.
mindre omsorg än den första, hvarorn flere tryckfel på sista arken också bära.
vittne. Den allmänna sorgen på Ekeby vid patron Julius’ affärd förefaller som
nonsens, <;Iå läsaren får höra, att samma uppträde förekommit en gång under
hvart och ett af de sexton föregående åren. Anna Stjernhöks patetiska kärleks-
och trohetsförklaring vid Ferdinands graf är onaturlig. Motiveringen för gifter-
målet mellan grefvinnan Elisabeth ·och Gösta Berling synes ofattlig. Och när
på sista sidorna i boken grefvinnan Elisabeths först omedvetna, sedan bekäm-
pade böjelse för Gösta Berling sammanställes med och dömes lika strängt
som majorskans brottsliga förbindelse med Altringer, så är det ett förhastande(?), ·
som sannolikt ej skulle förekommit, om förf. haft mer tid på sig, innan manu-
skriptet lades under pressen.
Visserligen kan åtskilligt tadlas i Selma Lagerlöfs saga, men hufvudin-
trycket vid läsningen är tillfredsställelse, nöje, stundom beundran. Ypperliga
naturskildringar förekomma, sådana som t. ex. kapitlet »Landskapet>>, där förf.
beskrifver sina »barndomsdrömmars sjö», målningarna af våren i Lilliecronas
hem och vid kusin Kristoffers utfärd; beskr~fningen på öfversvämningen och
på torkan. Dessa och andra dylika taflor äro poetiska mästerstycken. Många
drag af älsklig finhet i uppfattning af karakterer och stämningar värma och
intaga hjärtat och vittna om en begåfning, som har framtiden för sig. Selma
Lagerlöf saknar åtskilligt, som kan läras, men har fått som naturgåfva författar-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
