Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 5–6 - Adolf Noreen: Fornnordisk religion, mytologi och teologi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FORNNORDISK RELIGION, MYTOLOGI OCH TEOLOGI. 1 77
människor. Alltså är det jättar, Tor förföljer och dödar med sm hamarr,.
d. v. s. stenyxa (ännu äldre »sten», en betydelse som ordet bevarat i ortnamn,.
t. ex. Östhammar m. m.), hvilken, då den hittas i jorden, än i dag får heta
»åskvigg». Och att hans vapen är en yxa, ser man ju tydligt, då han splittrar
ett träd ända till roten. Liksom den uppfattning, som skapat uttrycket »Tor
åker>>, skaffat honom vagn och dragare, så gifva med tiden poetiska uttryck
sådana som »styrkans och kraftens fader» (faöer thruoar ok magna) upphof
åt hans barn: dottern (ty ordet är femininum) ThrzZÖr och sonen Jlfagne (ty
gen. pl. -neutr. magna kan formelt ock vara gen. sg. mask.). Eftersom >
>
ham-
marn» användes som symbol vid den fornnordiska vigseln, så blir Tor
»släktskapsbandets gode man~ (sifiar rune eller rentaf sifjar ver), och häraf
framgår Sil, hans hustru (ty sil, tyskans sippe, är femininum!). Han kallas
icke utan skäl »det ögonblickliga skenets beherskare» (styrande bilskirnes),
hvaraf följer, att han bor i borgen Bilskirner. Hans tjänare - blixten - är
snabbare än alla andra med undantag af - tanken! o. s. v.
Tor är en mycket godmodig och människovänlig man (ty åskan dödar
sällan någon människa). Men i hans och hans tjänares sällskap uppträder
ofta en, den där icke god är: (våd)elden, som vanligen bär det oklara nam-
net Loke, men äfven kallas t. ex. Loge »låga» eller Loptr »luft». Han är en
skön, men falsk ung man, som värmer, gläder och lifvar alla, icke minst kvin-
nan - han är ock mytens Don Juan - men slutar vanligen nied att vålla
sorg. Han är en farlig herre, men en god dräng. Till Oden (stormen) står
han i intimt förhållande. Hans närmaste släktingar äro tämligen lätt geno·m-
skådade. Från sonen Loke leda tydligtvis sitt ursprung - mot naturens van-
liga ordning - både fadern Fdrbaute »våldsam (vind)stöt» och modern NQl
» barr» eller, som hon ock kallas, Lau.fey »löf». Hans bröder heta Byleiptr
»kornblixt>> (?) och Helblinde »graflikt mörker». 0. s. v.
/
2. Stormen, Oöenn, är en äldre, väderbiten man, som nästan ständigt
befinner sig på resor; har därför sett mycket, och är följaktligen mycket vis.
Höljd i mörk mantel - en bild framkallad af det svarta stormmolnet -
» jagar» stormen fram (liksom vår tids jägare » stormar» fram), naturligtvis till
häst. Denne, Sleipner »springare», måste vara ytterst snabb och förses alltså
med dubbelt så många fötter som en vanlig jordisk häst. Liksom Shakspere
talar om »stormens spjut» och våra skalder om »stormens pilar», så gaf den
nordiske mytdiktaren sin Oden i handen ett spjut, som susar i luften, då
han slungar det. Han är »den vilde jägaren» och behöfver sålunda jakthun-
dar. Härtill lämpa sig tvänne vargar, hvilka tjuta i vinden. Men stormen
har ock, såsom ofvan nämnts, i sitt följe de dödas fridlösa själar, särskildt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
