Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Häfte 5–6
- Fredrik Vetterlund: Från Viktor Rydbergs ungdomsperiod
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FRÅN VIKTOR RYDBERGS UNGDOMSPERIOD.
ungdomstrotsiga h?,r gått öfver i det ungdomsveka. »Småningom varda bägge
mer tystlåtna; hellre än att tala älska de att skåda i hvarandras ögon, och de
kunna detta i trots af skymningen, ty de äro hvarandra nära och linda sina ar-
mar, den ene kring den andras hals.» Ja, dessa scener af skygg lycka bilda
själfva en slags skymning till andra afdelningens hopade skuggor, där hela
bilden genombrusas af höststämning och förgängelse.
* *
*
Här i synnerhet möter oss bokens intensiva drag af panteistisk stämning,
af det omedvetnas mystik. Och vi få motsatsen mellan »aria och paria», mel-
fan medeltidens stolta katolska former och denna dunkla naturgrund.
Ur en sådan motsats springer åtskilligt af kärleksförhållandets romantik,
li~aså dess vemodiga ödeläggelse. Se personerna! Erland är ·en telning af
·germanernas blonda herreras, sonen till en riddersman, hvars själfskrifna plats
-,
ii:, det allmänneliga katolska samhället står i organisk och loyal förbindelse med
<len allmänneliga katolska kyrkan. Kyrkan och stormansklassen sanktionerade
och skyddade åt hvarandra herskarsäten i medeltidens samhälle. Men genom
förhållandet till den bruna hedningaflickan går Erland utom både sin världs-
liga herreställning och, ehuru han själf knappt kan sägas veta det, sin gemen-
skap med kyrkan, ja utom hela sin raskulturs råmärken.· Med kärleken till
henne griper honom ett främmande element, ett pariasaktigt och hedniskt, i
sitt dunkla djup okändt och naturligtvis obegripet af Erlands omgifning, men
i sina företeelser genast afskydt och förbannadt. Och dock bäras i boken
dessa företeelser af allnaturens mystiska lifsverksarnhet, af det okända från dess
innersta verkstäder, inför hvilket tusen religions- och konventionella samhälls-
former stå ovetande eller borneradt fanatiska. som medeltidens prelatkyrka, då
den för allt dylikt endast hade orden trolldom och hedniskt väsende. Detta
kännes af läsaren. l\!Ien därför är »Singoalla» ingalunda en tendensbok, en af
de Rydbergska stridsskrifterna mot någon form af slik »ortodoxi». Långtifrån !
Personerna själfva taga väl intryck af den nämnda antropologiskt-sociala och
religiösa motsatsen, då ju denna motsats uprträder som deras öde. Så äger
Erland efter sjukdomen och munkhistorierna Singoallas minne såsom något
hedniskt och demoniskt, »i hemsk belysning lik den som hvilar öfver heden, då
månen blodröd går upp». Själfva hennes namn, »det ljufva Singoalla», förfärade
o. s. v. Och Assim utfar mot Erland ~ lyriskt patos: )>jag säger dig, att denna
svartögda kvinna är ett väsen af annan art än du, ett barn af ·den outgrund-
liga naturen, hvilket, likasom blomman, ej fått annat dop än af himmelens
dagg och regn, aldrig tillbedt under annat tempelhvalf än det stjärnströdda
Svensk Ti·dskrift I892. 51 6.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Nov 18 14:03:19 2024
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/svtidskr/1892/0199.html
