- Project Runeberg -  Svensk Tidskrift / Andra årgången. 1892 /
186

(1870-1940) [MARC] [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 5–6 - Fredrik Vetterlund: Från Viktor Rydbergs ungdomsperiod

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

186 FRÅN VIKTOR RYDBERGS UNGDOMSPERTOD.
och ·aldrig omsväfvats af annan rökelse än markens dimmor». ·Här talar vä1
författaren snarare än Assim, men sammanhanget visar, att denna sköna• lyrik
icke är något tendensmotto för boken, så tydligt dualismen än ·framträder. Ja,
samma dualism tager i besittning Erlands egen person, klyfver hans väsen och
tvingar honom att i själfva verket föra ett dubbelt lif, hvars hälfter först ge-
nom Sorgbarns hemliga kraft ånyo bestämdt kunna ryckas .isär. Först ·har
Erlands verkliga jag under tio år dvalts i kärleken till Singoalla djupt
nere 1 det omedvetna, under det han själf trodde sig hata henne som en
demon, en vampyr. Därpå visar sig, att hela detta senare hans medvet11a
lif varit ett vansinnighetslif, dubbelt hemskt, då ingen känner att så är, och
att hans själ är helbregda och sig själf, endast när Sorgbarns kraft för honom
på sömngångarvandringen genom nordanskogens natt och gör honom till den
han fordom var.
Men författaren skildrar blott. Han understryker som sagdt icke mot-
satsen i polemiskt syfte; därtill vore den också för komplicerad. Berättelsen
om Erlands och Singoallas förstörda kärlekslycka höjer ingen protest mot
några vissa ideer eller förhållanden som tillskyndare. Den endast så att säga
ser på läsaren med en stum, sorgsen blick, full af det okända. Vid sidan af
ett panteistiskt går gärna ett fatalistiskt - men dessa ord äro egentligen allt
för tunga, nästan pedantiska för att lyckas fånga bokens stämning.

*


*


Som bakgrund till kärleksförhållandet står emellertid för läsaren med full
kontrastverkan medeltidens paniska rädsla för beblandelse med allt »hedniskb.
Hos den unge Erland själf måste dock naturen tala högre än fördomen.
Också sprängas alla andliga hinder genast af kärleken, denna mystiska ele-
mentarkraft, som har sin rot nere i det omedvetnas svartaste natt. Kärleken
själf äger ju något mystiskt-panteistiskt, är släktet som talar i den enskilde~
ett symptom af den »naturens öfvermakt» och »dunkla alstringskraft», som
skalden nämner, och hvars viljelösa offer individerna kunna varda. Inom den
bildande konsten känner jag intet verk, som så uttrycker hvad jag här menart
som Michelangelos »Leda med svanen». Hur har icke mästaren lyckats fylla
sin djärfva bild med något stort och tragiskt midt i den intensiva framställ-
ningen af vällust, en smärta som öfver själfva tillvaron af den naturprocess,
hvilken oupphörligt skall dana offer åt världssorgen och förgängelsen! Och
därute är storm och natt. Samma mörka drag rufvar som en skugga frin
det »allenda» själft öfver kärleken i »Singoalla»; äfven de älskande där tyckas

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Nov 18 14:03:19 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svtidskr/1892/0200.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free