Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Häfte 5–6
- Fredrik Vetterlund: Från Viktor Rydbergs ungdomsperiod
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FR-1N VIKTOR RYDBERGS UNGDOMSPERIOD.
till randen af det svarta Intet, hvaröfver fenomenvärldens drömmar och färg-
spel väfva bedrägliga slöjor.
* *
*
Och denna pnnc1p själf hos Rydberg? Den är utan tvifvel redan här i
» Singoalla» det religiösa i hans sinnelag, hans egen kristna teism. Visserligen
kan hvad som finnes i boken af panteistisk stämning icke ha uppstått hos en_
så djup natur endast af en predilection d’artiste, minst af len, till hvilken dik-
taren själf hölle sig alldeles objektivt. Det är utan tvifvel en röst ur hans:
själ, äfven om denna röst icke uttalar hans fullbildade världsåskådning. Må-
hända har Rydberg just i »Singoalla,> frigjort sig från panteistiska ansatser,
hvilka i alla fall till stor del varit af ästetisk natur. Huru som hälst, under
alla dessa lösare jordlager stöter man äfven här slutligen på granitberget själft.
Visserligen kunde nu detta eviga bakom företeelserna, hvarvid Erland tilt
sist hakar sig fast, äfven fattas rent panteistiskt och då leda fram till Spinozas
upphöjda ro. I _
boken omtalas, hur Erland som botgörare satt fördjupad i.
en »mystisk andes» betraktelser, man kan tänka på mäster Eckhart. Men
denna medeltidsmystik har som bekant ett panteistiskt drag. olika starkt hos·
olika författare, och är icke desto mindre en afgjordt kristen företeelse, helt
skild från den dunkla naturpanteism, som vi sett omsväfva »Singoallas» främ-
mande gestalter. Så torde också den åskådning förklaras, som i diktens mera.
oupplösta form slutligen framträder i »Singoalla».
Här som så ofta i Rydbergs senare diktning höra vi drömlikt den hera-
klitiska världsströmmens brus, se detta flyende, hänfarande, försvinnande med.
osägligt vemod; som alltid varsna vi också däröfver något evigt, likt den
platonska idevärldens himmel öfver sinnestillvarons växlande och sönderbristande-
vågsvall.
Och i skenet af detta ljus framträder nu bjärt det nattliga och kvidande-
1 blotta allnaturens mystiska enhet, liksom de mörka partierna af berättelsen
»Singoalla» tyckas, än mera sorgsna i belysning af slutkapitlets milda afton-
rodnad.
Och i skenet af detta varma och sällsynt rena ljus, som Viktor Rydbergs.
senare grandiosa kamp- och personlighetsidealism 1
) likt en fyr ofvan molnen
kastat ut öfver nittonde seklets skymmande slutstadier, hän mot det verkligt
moderna idealet, ter sig på samma sätt i dubbelt ödslig tydlighet, hur den
" stora sarntidsnaturalismens ocean dystert rullar under
»en nattlig himmels hvälfda rum ».
* *
1
) Faustkommentaren, Snöfrid, Prometevs, Kantaten, Psyke.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Nov 18 14:03:19 2024
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/svtidskr/1892/0206.html
