Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 5–6 - Fredrik Vetterlund: Från Viktor Rydbergs ungdomsperiod
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FRÅN VIKTOR RYDBERGS UNGDOMSPERIOD.
Hur djupt mystiken i »Singoalla» tränger till »andens hjärta», till det
innersta af vårt väsen, därpå synes mig skildringen af Erlands och Singoallas.
första möte efter de tio åren vara det måhända bästa exemplet. Hela detta
kapitel (»Den hemliga kraften>)) står för öfrigt som stämningsmålning utom-
ordentligt högt.
Så hypnotiseringen med dess verkningsfulla, hör ej återgifna upprepningar:
»Nu sofver riddaren: det höres af hans andedrag. Sanduret hviskar.
Stjärnorna blicka in genom tornfönstret. - – - Det är tyst, äfven ridda~
rens andedrag hafva tystnat. Han hvilar i sängen lik en döq och stjärnljuset
darrar p~ hans bleka panna. Som _ skuggor sväfva Sorgbarns händer öfver
ridarens ansikte; de sväfva öfver hans ansikte som tysta skuggor» etc. Då
reser sig riddaren, hvarpå följer scenen i skogen, en af bokens centrala
skildringar.
l> H var har du varit så länge, Singoalla? » frågade Erland. »:Mins du ’l!år
lyckas hem, där granen susade, där bäcken sorlade?» Så _
är det än, de äro
åter unga, mötestiden är mne. Och allt går samman i något absolut af säll-
het och poesi. »Natten, drömmen, svärmeriet, de flämtande skuggorna, de
blinkande stjärnorna, det obestämda, obegränsade och sammanflödande, de
ljufra villor, som födas i det dunklas sköte, o, hvad är solen med sitt gyllene
sken - - mot detta.»
H vilket ställe i vår romantiska litteratur är djupare romantiskt?
Och Sorgbarn - »en okänd makt rörde sig i hans barm och tvang ho-
nom sjunga.» Men »sången ljöd, som vore den endast för andarne_
, som sväfva
genom natten».
När har mystiken ymmgare flödat ut i lyrik? Icke ens i Novalis’ natt-
hymner, där dessutom tonen synes mig mera »dumpf», mindre rent mänsklig än
hos Viktor Rydberg. - Så komma Erland och Singoalla fram till sin forna
mötesplats. Men ej en gång den hemliga kraften kan göra deras sinnesstäm-
ning -till den ungdomsfriska från fordom. De varda icke ånyo sjutton och
femton år, ödet har drabbat dem, och deras underliga, själfulla barn är ju
vittnet, att de redan och tidigt lemnat lifsfacklan bakom sig i händerna på ett
yngre släkte, att nu icke är då. Leka som förr kunna de ej, endast halft
vakande, halft drömmande domna emot hvarandras skuldror. Ett tragiskt
sannt drag i detta förgängelsens och växlingens skaldekväde ! .
»Men Sorgbarn satte sig vid bäckens rand, skådade stjärnorna, som speg-
lade sig däri, och sjöng för dem.
»Så skredo stunderna, och stjärnorna, den ena efter den andra, slock-
I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
