Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 5–6 - Fredrik Vetterlund: Från Viktor Rydbergs ungdomsperiod
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1 94 FRÅN VIKTOR RYDBERGS UNGDOMSPERIOD.
nade vesterns töcken. Grå dimma blandade sig med mörkret; marken fuk-
tades af arladagg. »
Då slappades den hemliga kraften, de måste återvända till slottet. »Tag
.af dina kläder och sof!» befalde Sorgbarn. - -
»Sanduret hviskar, · de bleknande stjärnorna blicka m 1 tornkamrnaren,
riddaren sofver i sin säng, pilgrimen på sin matta.
»En timme därefter börjar dagningen. Fåglarne stämma upp sm sång;
tjänarne på slottet vakna; från skogen ljuder redan den idoge nyodlarens
yxa.» - -
Hur befriande verka ej de sista raderna! Men i allmänhet: qm någon-
sin mystiken, såsom Atterbom utredde det 1820
1
), visat sig vara poesiens in-
nersta princip, om den, som Hartmann påstått, ensam sätter oss i förbindelse
n1ed det absoluta, så synes det liär påtagligt, i sådana skildringar från »andens
urgrund» och nordanskogens natt.
Jag at?,märker sä,rskildt den sorgsna innerlighet - i denna milieu, med
denna kolorit - som boken företer genom ödens och fördomars hårdhet mot
de tvennes romantiska ungdomslycka. Man tage som prof några påfallande
·ställen, såsom Erlands anförda replik om deras » lyckas hem» eller dessa Singo-
.allas ord: - ·- »Men Gud skall skydda Sorgbarn, om han bevarar sin själ
·snöhvit, och Sorgbarn skall dessutom icke lefva länge. Det har jag sett i ditt
-0des linier, älskade, bleke gosse!» - - - Eller hennes afsked: »Farväl Er-
land! Farväl, gosse vid bäcken! (där ·de först råkats). Farväl, min lycka och
-01ycka !>> - - - Dylikt griper med elementära känslors stora och enkla makt.
Öfverhufvud är det sannolikt, att en skald med starkt mystisk anläggning
förfogar öfver poesiens innerliga och innerligaste strängar. I svensk dikt stå
-oc~~å säkert Atterbom - Stagnelius är väl patologisk –, Topelius och Ryd-
berg högst härutinnan. Men den sistnämndes poesi har, äfven när den är
vekast, såsom i hans underfulla »Det döda barnet till det lefvande», ett afgjordt
n1anligt tycke; »Blommorna» eller Sylviasångerna bära ett kvinnligare drag.
Man studere Rydberg på denna punkt, när han tecknar barn eller ungdom.
Han gör ’det med · den kärlek, som ynglingen i »Prometevs» hyser till den
lille pilt han tager på sina skuldror och för ut till lek i vågsvallet, den starkes
-ömsinta kärlek till de svage. Rydberg verkar väl stundom med de minsta
medel, såsom då han 1 en liten fyraradig dikt tilltalar ett barn om dess moder:
» Vill du leka, lilla vän, hon gläds åt dina lekar» etc., men den äkta
Rydbergska innerlighetsakcent, som här faller på de två af mig understrukna
1
} Svensk Litteraturtidning, kritiken af Idunas åttonde häfte.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
