Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 5–6 - Fredrik Vetterlund: Från Viktor Rydbergs ungdomsperiod
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FRÅN VIKTOR RYDBERGS UNGDOMSPERIOD. 1 95
orden, och som just rättfärdigar den lilla diktens upptagande 1 skaldens nya
samling, adlar detta eljes färglösa uttryck och därmed det hela. Det är som
sagdt den starke och djuptänkande mannens ömhet för barnet, men det är
icke barnets egen innerlighet, hur mycket än Viktor Rydberg i annan mening
just tillhör dem,
"som värna djupast inne
barnets håg i pröfvadt mannasinne."
Denna ömhet har tagit mandom i »Vapensmedens» harpolekare Svante,
hvilken bär sm gosse öfver heden och fyller hans håg med allt som- är själ-
fullt och fint.
Rydbergs innerlighet är en mans innerlighet. Därför blir hans poesi aldrig
sentimental, kan icke tänkas som sådan. Hans ande rymmer därtill för mycket
af Island och Hellas, ser sakerna för genomgående i stort eller, som här i
»Singoalla», alltför djupgående.
* *
;{<
Det är alldeles oförklarligt, hur 80-talets litterära bouievardkritik, med
Viktor Rydbergs poesi för ögonen, rundt omkring i tidningar och broschyrer
kunde upprepa, att »romantiken» är något dödt och förgånget i nordisk litte-
ratur. H vad vill man fordra mer af en fullt individuell romantiker än det
5om t. ex. »Drömlif», innehåller, äfven om man bortser från den nämnda na-
tursymboliken, som är ett romantiskt drag till och med i- speciellare mening.
Här finnes nästan allt: naturandens hviskningar, det aningsfulla ljusdunklet, da-
garnes lek, skogsmystiken och grubblet, men först och sist de fjärran perspek-
tiven, den filosofiskt-religiösa känsl~n af samhörighet med det eviga. Här, om
någonstädes, är det oändlighetens orgeltoner, som höras genom »skogens hög-
tidliga sus». Eller man läse »Det döda barnet till det lefvande », denna djupast
och helast betagande skildring af ett barndomsminne, som vår vitterhet eger.
Jag har ej här att närmare ingå på denna dikt; den tillhör de få konstens
verk~ som uppkalla i minnet berättelsen om den forntida bildstod, inför hvilken
den dödlige glömde all jordens sorg.
Samma romantik är tonsjälen i rytmiska skapelser sådana som »Skogs-
rået», »Snöfrid», »Barndomspoesien» och andra. Musikens ande bor uti
dem ursprungligare än i någon svensk poesi på denna sidan Östersjön sedan
Atterboms och Almqvists dagar. Den upptimrar stora, konstrika och tonande
versbyggnader. Och likväl är det, när man läser särskildt vissa Rydbergska
dikter, som inkomme man i ett galleri med grekisk plastik.
Vår litteratur har pots1, som i annan och allmännare mening är »plasti~1o> ,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
