Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 7 - Harald Hjärne: Frågor till en norsk unionsvän
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
206 FRÅGOR TILL EN NORSK UNIONSVÄN.
Jag återkommer till denna viktiga punkt längre fram och vill här
endast framhålla ett annat svenskt intresse; som hvarje fosterlandsvän
måste sätta framför unionens; - . så vida det ej i själfva verket samman-
fölle med unionens väsentligaste kraf. Ty hvad är väl unionen (äfven
enligt norsk uppfattning) om ej i främsta rummet ett försvarsförbund?
För Sverige är försvarsfrågan i närvarande stund ojämförligt vik-
tigare än hvarje annan politisk fråga. Men för att kunna med hopp om
framgång försvara vårt land måste vi afpassa vår försvarsrisk efter våra
krafter och tillgångar. Redan såsom sakerna nu stå; äro månge färdige
att förtvifla och kunna blott besl<ärrna sig öfver vår »försvarslöshet». Äf-
ven om man ej delar denna alltför pessimistiska uppfattning; så äro väl
alla ense därom, att vi ej böra i onödan utvidga vår försvarsrisk. För
närvarande äro vi skyldige att utom Sverige äfven försvara Norge, och
det fins ingen svensk, som vill förneka denna unionsplikt.
Men en helt annan sak blir det, om denna unionsplikt skärpes. För
närvarande har Sverige genom sin uteslutande ledning af utrikesärendena
den möjligheten öppen att till en viss grad förebygga eller mildra sådana
tvisteanledningar, som kunna uppstå emellan Norge och någon främmande
makt. Skulle en sådan konflikt utbryta, måste vi ansvara för den större
risken, under det att Norge, som saken närmast angår, kan hålla sig
tämligen undan; så länge kriget blott föres inom Sveriges gränser.
Nu frågas: är det rimligt och billigt, att Norge, hvars risk är jäm-
förelsevis mindre, skall hafva i sin makt att påtvinga Sverige en dylik
konflikt? Om Norges »Ligeberettigelse» ovillkorligen kräfver jämlik andel
med Sverige i utrikespolitikens skötsel; kan då denna >)Ligeberettigelse~
tillfredsställas utan motsvarande jämlik försvarsplikt ? Gällde det blott en
rangfrågai . huruvida en svensk eller en norsk man skall hugnas med ex-
cellenstiteln, då vore saken genast klar från svensk synpunkt. Men blott
för den norska »Ligeberettigelsen» får icke Sveriges försvar ytterligare
äj’lJentyras, det må sedan gå med unionen huru som helst.
Äfven till denna punkt skall jag återkomma i ett annat san1man-
hang. Tills vidare nöjer jag mig n1ed att uppställa följande satser, som
torde framgå ur det ofvan sagda:
Den svenska unionsvänligheten kan, lika litet som den norska, un-
der närvarande förhållanden vara en unionsvänlighet quand meme.
Emellan norske unionsvänner 1ned förbehåll och svenske unionsvän-
ner quand 1nhne kan partiet icke vara jämnspelt.
Därför böra de svenske unionsvännerna likaledes uppställa bestämda
förbehåll. Men dessa förbehåll behöfva och böra ej vara de samma som
de norska.
Må norrmännen gärna för oss göra sin »Ligeberettigelse» till förbe-
håll för sin »unionsvänlighet». Det blir deras sak, och vi hvarken kunna
eller vilja göra någonting däråt.
Men vi hafva andra förbehåll, nämligen oeftergijliga svenska in-
tressen: bevarandet af det svenska statsskz’ckets konstitutionella garantier
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
