Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 7 - Otto Varenius: Nyare unionell litteratur. I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
218 NYARE UNIONELL LITTERATUR•
•
i det fall, § 12 R. F. afser. Denna stadgade nämligen 1 sm ursprungliga
1ydelse, att konungen ·egde ingå i afhandlingar och · förbund med främmande
makter, sedan han enligt § 11 hört statsministern för utrikes ärendena och hof-
kansleren. Hr R. C. A. anser två tolkningar möjliga, den ena, att paragrafen
endast afser att betona, att äfven dessa mål äro ministeriella, d. v. s. skola i
allo behandlas efter § 1 I, den andra, att dess mening vore, att dessa mål en-
dast i nämnda två ämbetsmäns närvaro ·finge af konungen afgöras, och att
denne således vore beröfvad den möjligheten, som § 11 medgifver, att i hän-
delse af förfall för någon af dessa ämbetsmän tillkalla en annan statsrådets
ledamot. Förf. säger icke uttryckligen, hvilkendera tolkningen han anser vara
den rätta, men då han anför några skäl mot den förra utan att invända något
mot den senare, vill det synas, som om han vore böjd att antaga denna.
Oss synes det dock, som om valet bort utfalla i m0tsatt riktning. För-
drags afslutande bruka ofta vara trängande och ej medgifva någon tidspillan.
Det synes därföre, som om det från praktisk synpunkt skulle varit mindre
lämp1igt, om grundlagen stadgat sådana former, som den senare tolkningen
medför, enär ett tillfälligt förfall för utrikesministern eller hofkansleren, t~ ex.
en sjukdom, skulle kunna hindra eller åtminstone uppskjuta en dylik, ofta an-
gelägen frågas afgörande. Regeringsformens ord ·behöfva också knappast
så fattas.
Förf. påpekar själf (s. 11 not 1), att bestämmelserna i § 11 om rätt för
konungen att vid inträffande förfall tillkalla annan statsrådsledamot saknas i
konstitutionsutskottets den I juni 1809 till hertigen-regenten lemnade förslag
och insattes först vid slutjusteringen den 4 juni. Häraf torde framgå, att någon
skillnad i berörda hänseende mellan behandlingen af ministeriella mål enligt §
1 I samt afhandlingar och förbund enligt § 12 ej var från början afsedd, då
ju paragraferna därvidlag voro lika formulerade. Att man, när sedermera
nyssnämnda bestämmelse insattes i § 1 I, ej vidfogade en liknande till § 12,
förklaras lätt däraf, att en dylik tyngande upprepning med skäl kunde anses
öfverflödig på grund af den i § 12 befintliga hänvisningen till § I I. Det
hette nämligen där i dess ursprungliga lydelse, att konungen egde ingå af-
handlingar och förbund, sedan han enligt föregående § häröfver hört statsmini-
stern för utrikes ärendena och hofkanslern, och ännu tydligare har denna hän-
visning b]ifvit i paragrafens nuvarande formulering: »i den ordning föregående
paragraf stadgan>. Till denna ·ordning hör onekligen, att konungen har rätt
att i händelse af förfall tillkalla annan statsrådsledamot.
De skäl, förf. anför mot denna tolkning, synas mig icke väga synnerligen
tungt. De gå därpå ut, att formuleringen af § I 2 i sådant fall vore onödigt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
