Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 7 - Otto Varenius: Nyare unionell litteratur. I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NYARE UNIONELL LITTERATUR. 221
man, och intet rimligt skäl finnes att antaga, att, när i s’amband med departe_
mentalstyrelsens införande och hofkanslersämbetets bortfallande 1840 »stats-
ministern för utrikes ärendena» i stället insattes i berörda §, därmed afsågs att
göra någon ändring i det lagstadgade förhållandet, att diplomatiska ärenden
skulle af svensk ämbetsman föredragas, eller att med det ofvan citerade ut-
trycket kunde afses någon annan statsminister för utrikes ärendena än den ende
som inom Sverige-Norge fanns: den svenske utrikesministern.
.Formerna för de ministeriella ärendenas handläggning undergingo således
1 stort sedt ingen förändring genom unionen. De undantag från de·nna all-
männa regel, som finnas, härflyta fråri bestämmelserna i § 4 R. A. (likalydande
med § 26 N. G.) och § 5 R. A. (i hufvudsak lika lydande med § 38 N. G.).
Den förra stadgar, att i fråga om krig skall ett utomordentligt statsråd höras,
i hvilket äfven tre norrmän skola sitta, den senare förlägger sådana ministeriella
mål, som enligt Sveriges regeringsform skola i statsråd afgöras (hvilka de äro
se ofvan s. 4), till ett s. k. sammansatt statsråd, svenskt-norskt eller norsk-
svenskt, allt efter om’itändigheterna.
Däremot undergingo de ministeri ella ärendena genom unionen en väsent-
lig förändring till sin omfattning och betydelse. Förut förstodos därunder en-
ligt regeringsformens ord~ i § 7 de mål, »som angå rikets» d. v. s. Sveriges
»förhållanden till främmande makter». Nu vidgades deras sfer till att omfatta
de förenade rikena Sveriges och Norges utrikes a,.ngelägenheter, de förbindel-
ser, i hvilka den »stat» Sverige-Norge, hvarom riksakten talar i sin § 4, kan
träda med utlandet.
Vi hafva härmed berört en fråga, med hänsyn till hvilken vi nödgas i
viss mån opponera mot . förf:s framställning. Ingen kan lifligare än den, som
skrifver dessa rader, instämma med hr R. C. A~, då han uppvisar, att Sveriges
skötsel af de förenade rikenas utrikes. angelägenheter grundar sig på vårt fä-
derneslands otvetydiga, i unionsfördragen erkända rätt, då han häfdar, att
denna rätt icke kan göras om intet genom att utan vidare förnekas eller där-
igenom, att e.n i viss mån afvikande ordning på sidan om lagen i praxis upp-
byggts, och då han betonar, att föreningen icke byggts på likställigheten såsom
princip, samt att Sveriges ledande ställning inom unionen just med hänsyn till
de diplomatiska ärendenas handläggning fått sitt tydligaste uttryck. Men med
allt detta, måste vi dock hålla före, att förf. går för långt; då han vill fastslå,
att Norge endast har intressen i utlandet men inga egna diplomatiska angelä-
genheter. Vi tro icke heller, att han lyckats deducera denna sin sats ur den
unionella rättsordning, som under åren 18 14 och r8 r 5 stadgades.
Vore det så, att hr R. C. A. med »egna» diplomatiska ärenden förstode
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
