Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 7 - Otto Varenius: Nyare unionell litteratur. I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
222 NYARE UNIONELL LITTERATUR.
detsamma, som särskilda sådana, så voro hans yttrande visserligen fullt befo-
gadt. Ty alla diplomatiska ärenden äro till sin natur i viss mån »frelles». Detta
följer med nödvändighet däraf, att Sverige och Norge i förhållande till utlandet
bilda en stat, och att hvarje dess med en främmande makt förda underhand-
ling, den må synas huru obetydlig som hälst, t. ex. om försvarslösas hemsän-
dande, om förbrytares utlemnande etc., kan tänkas leda till intressekonflikter
och internationella förvecklingar, hvilkas följder drabba båda rikena som en
enhet. Egna diplomatiska ärenden i betydelsen af särskilda sådana finnas så–
ledes strängt taget hvarken för Norge eller för Sverige.
Men hr R. C. A:s ord innebära tydligen, som af hela hans bevisföring
framgår, något helt annat och mera. Han vill med dem säga, att några norska
diplomatiska angelägenheter icke finnas; de blifva genom att af Sverige förval-
tas formelt taget svenska, och Norge existerar i förhållande til1 utlandet endast
i och genom Sverige. Norge intager således, om ock i sina inre angelägen-
heter fullt själfständigt, i utrikes ärenden i förhållande till Sverige en ställning
likartad med Liflands eller Pomerns under den tid, de tillhörde det svenska
väldet.
Granska vi då den bevisning, hvarpå dessa satser skola stödjas, så finna
v1 den vara ungefär följande: Då unionsfördragen, som fullständigt ordna Nor-
ges förhållanden, icke tala om några särskilda norska diplomatiska saker, så
har Norge inga sådana, då de vidare tydligen förutsätta, att utrikes ärendena
äfven i deras nya omfattning skola handläggas enligt de former, den svenska
regeringsformen utstakar, och då denna definierar ministeriella mål som sådana,
hvilka angå rikets d. v. s. Sveriges förhållande till främmande makter, så äro
dessa mål fortfarande svenska. I full öfverensstämmelse härmed tolkar förf.
bestämmelserna i § 26 N. G. om konungens rätt att begynna krig ·och sluta
fred etc. som gällande honom »såsom den andra. fördragsslutande parten d. v.
s. såsom Sveriges konung». På samma sätt anser han, att sändebuden ej äro
unionella utan innehafva svenska ämbeten, till hvilka dock äfven norrmän kunna
utnämnas, emedan det endast är för beklädandet af ämbeten inom riket, som
§ 2 8 R. F. fordrar svensk medborgarrätt som kvalifikation.
Den grund, hvarpå hela detta resonnemang ytterst hvilar, är satsen att
Sveriges konung i och genom denna sin egenskap äfven är Norges konung.
Att den svenska regeringen i Kielerfreden intog denna ståndpunkt, och att den
den under de följande underhandlingarna med Norge alltjämt vidhöll densamma,
är af professor Alin styrkt med en rikedom i bevisföringen, som torde trotsa·
hvarje försök till vederläggning, men han har ock uppvisat, hurusom norr-
männen intogo en helt annan ståndpunkt, underkännande Kielerfreden och er-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
