Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 7 - Otto Varenius: Nyare unionell litteratur. I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NYARE UNIONELL LITTERATUR. 223
kännande Karl XIII som sin konung endast och allenast på grund af sitt fria
val. Professor Alin har likaledes ådagalagt, att den svenska regeringen visser-
ligen icke godkände, men dock tyst tolererade denna norska uppfattning och
tillät, att den i väsentlig mån satte sin prägel på formerna för underhandlin-
gen. Gäller det nu att tolka det ur denna underhandling utgångna unions-
kontraktet n1ed ledning af de synpunkter, som historiskt kunna visas hafva be-
stämt de underhandlande parterna, så går det näppeligen an att söka denna
ledning i ett exklusivt fasthållande af endera sidaps uppfattning. Man måste
i stället eliminera ut, hvad båda parterna då voro ense om, för att få en
säker utgångspunkt. Gör man detta, så får man till resultat, att Norges stor-
ting å ena sidan, Sveriges konung i egenskap af svenska statens representant
å den andra, gemensamt öfverenskommit om det första och ursprungliga uni-
onsdokumentet, Norges grundlov .af den 4 november 1814, till hvilken riks-
akten sedermera på sätt och vis slöt sig som ett supplement.
Satsen, att Sveriges konung i denna sin egenskap äfven är Norges, är det
oaktadt ingalunda betydelselös. Dels är det från rent historisk synpunkt af
synnerlig vikt att få klaven gifven till den uppfattning, af hvilken den svenska
regeringen i denna kris leddes, dels måste man komma ihåg, att, under det
att svenskarne ansågo Karl XIII på grund af sin egenskap af Sveriges konung
äfven vara Norges, ansågo. norrmännen honom visserligen vara detta blott på
grund af deras val, men de valde honom dock i hans ofvannämnda egenskap
till sin konung, och denna senare uppfattning förutsätter i viss rpån den förra
för sitt rätta begripande. Slutligen, och detta är i dessa tider det icke minst
•
viktiga att fasthålla, är det endast för tolkningen af de nu gällande unions-
fördragen, af det kontrakt, på hvilket Sverige åren 18 I 4 och I 81 5 gick in,
som nämnda sats icke är användbar. Bryta norrmännen detta kontrakt, då får
Kielerfreden och med den ifrågavarande sats åter aktuel betydelse.
Men som sagdt, såsom princip för den nu gällande unione1la rätten tro
v1 icke, att den får uppställas, och därmed är också själfva grunden undan-
ryckt för hr R. C. A:s ofvan nämnda resonnemang. Mot lydrikesteorien äfven
1 den begränsade form, vår förf. gifvit ~en, reser sig dessutom bestämmelsen
i § 1 N. G. och § r R. A., att Norge skall vara ett fritt och själfständigt
rike. Dessa ord innebära visserligen icke, att Norge är ett suveränt med Sve-
nge jämnstäldt rike, ty fullt suveränt kan,icke det land vara, i hvars grundlag det
står, att det skall vara förenadt med ett annat under en konung, och någon
annan frihet och själfständighet kan naturligtvis icke med berörda bestämmelse
afses än den, som närmare angifves och regleras af det unionskontrakt, hvaraf
denna bestämmelse är ett moment. Men att i detta kontrakt uppvisa något,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
