Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 7 - Edv. Alkman: Erik Werenskiold
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ERIK WERENSKIOLD.
recept mot förderfvade nerver. - Sådan är Werenskiold, menar den ena
parten.
Men det finnes också en annan part. Den är sammansatt mestadels af
de yngre bland konstnärerna, af konstvänner, som ej hunnit alltför långt öfver
’fyrtioårsgränsen, och af deras damer. För alla dessa står Werenskiold bland
vägvisarne vid den korsväg, där de skaror, som tjusas af de blånande horisont-
linierna i framtidens underland, skilja sig från den stora kohort, hvars lösensord
Mefisto med måttlig framgång stafvade för Faust: »Ack, sköna ögonblick, dröj
kvar! » - Och de säga, att Werenskiold pekar mot underlandet.
Hvilkendera parten har nu rätt? Vore jag för att afgifva mitt svar
nödsakad att sätta mig på den absoluta sanningens påfvestol, där man dömer
.
efter den objektiva visshetens lagkodex, hvars paragrafer tills vidare förefalla
mig både dunkla och sväfvande, - med satsfogningar, som röra sig i de
trassligaste motsägelsehärfvor; då klefve jag nog ned igen utan att ens ha
gjort ett försök att blanda mig i affärer, för hvilka icke en gång salomonisk vishet
vore vederhäftig nog. Men till all lycka äro anspråken, mina egna och troli-
gen också andras, vida blygsammare. Nä~ jag vill söka förklara, hvilkendera
parten jag tror ha rätt i målet pro och contra \Verenskiold, så dömer jag
medvetet efter en lagbok, hvilken i fråga om kritik under långliga tider ansetts
som den förkastligaste af alla: subjektivitetens, af hvilken en och hvar har till
hands ett för honom särskildt lämpadt exemplar. För dem, som· ha lust att
opponera, medger jag g8-rna, att denna lagtext är nära på lika svårtydd som
objektivitetens: den har här och hvar flere parallela eller sins emellan stridiga
läsarter, somliga paragrafer finnas endast i koncept och andra - hvem, vet,
kanske de viktigaste? - äro ännu oskrifna. Men en fördel, och denna så stor,
att den uppväger allt annat, ger mig användningen af denna lagtext: den är
min för mig, ingen kan afläsa mfrt ex emplar så pass tydligt som jag - af det
enkla skäl, att det är jag själf, som nedskrifvit hvarenda sida däri och troligen
också författat det mesta. Det är nämligen min tro, att ingen känner en an·nan
hälften så väl som sig själf.
H vem har nu rätt om Werenskiold: de som göra honom till en reflek-
terad naivitetsmakare eller de, hvilka i honom älska en konstnär, som pekar
mot framtiden och ser det närvarande med skarpare blick än få bland de fleste?
Det tyckes ju, som borde det vara lätt nog att med ett raskt och bestämdt
svar slita den tvisten, när man beslutat sig för att låta leda sig blott af sitt
subjektiva tycke. Detta är dock svårare än man tror. För det första är det
svårt att själf, oberoende tycka någonting, och för det andra är det svårare
ändå att veta, hvad man tycker. När det gäller att passera dessa svårigheter,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
