Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 7 - Edv. Alkman: Erik Werenskiold
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•
230 ERIK WERENSKIOLD.
genomsnitts-människans. Nej, då är det helt andra känslor som tränga sig på
en inför Werenskiolds konst: man blir öfvertygad om, att denne konstnär icke
lefver ett parasitlif på den yttre ver~ligheten, utan att han i denna ingjutit
andan och kraften af en stor perso·niighet; och det är genom denna process
hans konst ger intryck af ett rikt och lefvande lif.
Skulle konstnären vara skyldig att ställa sig i subordinationsförhål]ande
till sitt stoff, då vore konsten en förnedrande sysselsättning i stället för en
verksamhet, där de andliga krafterna ha det friaste spelrum .och kunna utveckla
sig efter måttet af sin ursprungliga styrka. Denna skyldighet har vVerenskio~d
aldrig gjort till sin, han är som konstnär suverän, ·storslaget subjektiv, han
återger af verkligheten ingenting annat än hvad som intresserar honom, for-
men är för honom ej målet, utan det medel, genom hvi]ket han vill realisera
sin individualitet. Däraf kommer, att hvad h~n frambragt ingenting eger af
konstens kälkborgardygder: den småaktigt samvetsgranna detaljen, den ängs-
liga korrektheten, fruktan för att ställa traditionen på hufvudet. Tar han sig
för att måla Edvard Griegs porträtt, så nöjer han sig ej med att omständligt
be·skrifva, att Grieg är en man, som har långt hår, stor näsa och två ögon,
af hvilka blott det ena synes, när han står i profil; att han vid ett visst till-
fälle var klädd i en svart sammetsrock, som fick blåaktiga nyanser, när dagern
föll på den. Han hittar i stället på att i bakgrundens färggifning transponera
de sensationer han fåft af de nyckfulla ackord ·och oberäkneliga melodigångar~
af hvilka den Griegska musiken öfverflödar~ och för att ej blott antyda, utan rent
af försäkra oss om att den lille mannen, vi se framför oss, till hela sitt väsen är
musik, inlägger han i hufvudets ·hållning ett uttryck af lyssnande: hvilket i för-
ening med en nästan förklarad stämning, som är utbredd öfver anletsdragen,
och någonting inåtvändt, i den egna känslan koncentreradt, som beherskar hela
bilden, ger åt denna lyrisk flykt, stämningsrikedom, musikalisk prägel.
Eller faller det honom in att fängsla på duken sin humoristiskt färgade
. föreställning om sin kvinnliga kamrat, Kitty Kielland, så skyr han inga medel
för att säga sin mening till punkt och pricka. Den halfgamla fröken är eman-
ciperad, så som blott en norska, som är Alexander Kiellands syster och fått
något med af broderns beska lynne, kan vara emanciperad. Studerar man i
botten en emaricipationskvinna, så hittar man alltid en fond af grönt - fon-
den ät också grön -, men i hvardagslag älskar hon att för vänner och främ-
mande uppträda i ett slags neg1ige af flammigt rödt, och håller, lika mycket
af opposition som af tycke, ständigt och jämt en tänd cigarett mellan fingrarna.
Så ser också Kitty Kielland ut enligt W.erenskiolds porträtt. Hon ville nog
helst vara karl, då hon inbillar sig att det är karlarna, som sitta inne med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
