Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 8 - Harald Hjärne: Norska högerns realpolitik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NORSKA HÖGERNS REALPOLITIK.
slutsats än denj att för en mycket stor del af Norges folk Sverige gäller
som en grannej för hvilken alla sanne patrioter böra taga sig noga i akt.
Det ligger i människonaturenj att om det norska folket lefver i en sådan
troi det icke kan vara synnerligen villigt att bistå en så betänklig grannej,
när denne råkar i nöd. Till denna norska sinnesstämning emot Sverige
hafv~ vi· svenskar lagt märkej - och vi rätta våra förhoppningar om
unionsförsvaret därefter. Misstankenj att norrmännen ämna svika en viss
särskild unionspliktj kan knappast kallas »grundlös», så länge de öppet
tala om att bryta unionen öfver hufvud.
Däre1not har det aldrig varit min mening att påståj att också sven-
skarne ·å sin sida skulle vara lika litet villige >>til at opfylde sine unionelle·
Forpligtelsen. Detta antagande tillskrifver prof. M. mig med orätt, för-
modligen på grund af det »likstäilighetskraf>)j att allt hvad som säges 01n
Norge nödvändigt också rnåste sägas om Sverige. Tvärtom är det min_
fullkomliga öfvertygelse, att Sveriges lojalitet i farans stund aldrig skall
svikta, hurudant än norrmännens sinnelag må vara beskaffadt. Denna.
öfvertygelse grundar jag därpå i främsta rummet, att de svenska anma-
ningarna till Norge att utvidga sin unionella försvarsplikt just bevisa det
allvar, hvarmed man i Sverige omfattar tanken på unionens och brödra-
landets skydd n1ot främmande angrepp. I Sverige önskar man den be-
ryktade »landvärnsparagrafens>> upphäfvande icke minst såsom ett tecken
därtill, att norrmännens misstroende emot svenska truppers samverkan
med de norska hunnit utplånas. Detta misstroendes försvinnande betrak-
tas som ett viktigt villkor för framgång, i händelse Sveriges härsmakt
behöfver användas i själfva Norge till dess försvar. Enligt den svenska
uppfattningen består unionens egentliga betydelse just i denna Sveriges
försvarsplikt, som vi ej kunna undandraga oss utan att kränka icke blott
riksakten, utan äfven gällande internationella traktater.
Den norska obenägenheten mot unionsförsvaret gör vår egen upp-
gift tyngre, men kan enligt all sund folkrättslig logik ingalunda befria
oss från vår skyldighet. Detta ansvars innebörd framträder allt tydligare,.
ju mer unionsfrågans utveckling närmar sig till en afgörande kris. I en
sådan kris vore det för oss af stort värde, om det norska misstroendet
kunde på något sätt mildras, utan att vår förmåga att uppfylla våra en
gång åtagna förpliktelser därigenon1 blottställdes. Väl hoppas vi, att
Norges unionsvänner icke vilja vara med om att t. ex. genon1 unionens
plötsliga uppsägelse vid ett krigsutbrott kränka den gemensamma försvars-
plikten. Men hvem svarar därför, att desse unionsvänner’) under den nu
rådande sinnesstämningen i Norg.e, ega· nzakt att hindra en dylik kata-
strof? Det norska unionsvänliga partiet försvagas med hvarje dag, som
går, och nödg·as retirera från den ena positionen efter den andra.
Under sådana omständigheter har Sverige intet annat val än att i
tid göra sig förtroget n1ed den eventuella ställning, som närmast synes
öfverensstämma med dess egna intressen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
