Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 8 - Harald Hjärne: Norska högerns realpolitik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NORSKA HÖGERNS REALPOLITIK. 2 57
Om man söker sätta sig in i den norska högerns unionella tanke-
gångi så kan man mycket väl förståi hvarför en svensk intressepolitik
måste förefalla detta parti något motbjudande och till och med »cynisk ,> .
Så länge unionen för svenskarne sväfvar i en mystisk halfdager såsom
ett obegripligt »förste Rangs Interesse>>i så länge kan n1an hoppas på nä-
stan obegränsade eftergifter från deras sida till förmån för den norska
:dikställigheten». Då gäller det för oss att icke resonnerai utan blott be-
tala. Me·n så snart svenskarnes uppmärksamhet riktas på deras fädernes-
lands egna intressen i främsta run1meti då kunna de äfven ti.llegna sig
ett annat förfaringssätt emot de norska anspråken. Då böjer man sig
icke obetingadt för kraf, som framföras under hänvisning till faran för
unionens bestånd, om de icke genast beviljas. Då tager man saken kallt
och undersöker, om dessa fordringars uppfyllande (förutsatt., att unionen
verkligen står på spel) icke skulle skada Sveriges intressen värre än de-
ras förkastande.
Den mest väsentliga betänkligheten mot utrikesministerämbetets om-
ändring enligt den norska högerplanen ligger., såsom redan är sagdt.,
däri, att i sådant fall Sveriges utrikespolitik lätt skulle blifva ett byte
för norska stortingets partistrider.
Det må lemnas därhän, huruvida en slik onaturlig anordning ens
vore fördelaktig för norrmännen sj älfve. Denna sida af saken faller utom
en betraktelse af Sveriges intressen. Dit hör icke häller den frågan,
huruvida Norges nuvarande ställning till den gemensamma utrikespoliti-
ken med rätta kan kallas >)bedröflig>> eller ej. Prof. M. tager för gifvet,
att jag icke »mener, at Norge skulde have nogensomhelst större Opfor-
dring end Sverige til af Hensyn til lJnionen at ofre noget af de konsti-
tutjonelle Garantier». Han spörjer: »Hvorfor i Alverden skulde Norge
gjöre det?>> Därpå kan jag endast ånyo svara, att den saken tillkommer
norrmännen att på egen hand öfverväga. Men jag dristar tillägga., att
det n1öjligen vore ett praktiskt misstag af dem att därvidlag uteslutande
tillämpa sin maxim om >>likställigheten>> i stället för andra mera »real-
politiska)) synpunkter. För öfrigt kunde det ju lätt synas förmätet, om
en svensk toge sig för .att bedöma Norges politiska intressen eller an-
ställa betraktelser däron1, huru vi borde bete oss i norrmännens kläder.
Men våra egna intressen falla otvifvelaktigt under vår domvärjo.
Och då må man tryggt förklara, att en »unionsreform», som skulle
kunna göra den ansvarslösa stortingsmajoriteten till vår utrikespolitiks
öfverdirektion, saknar all utsikt till framg·ång, åtminstone så länge det
svenska folket håller sig någorlunda vaket.
Lyckligtvis behöfva vi ej spränga unionen för att undgå denna fara.
Än 1nindre behöfva vi kapitulera för att rädda unionen, som sannerligen
ej är värd det priset. Vi kunna helt enkelt svara nej och låta det komma
därpå an, huruvida de, som förtörnas öfver vårt afslag, hafva lust att
bryta unionen på sitt eget ansvar.
Tills vidare skötes då, n1edan norrmännen betänka sig, vår utrikes-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
