Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 8 - Harald Hjärne: Norska högerns realpolitik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NORSKA HÖGERNS REALPOLITIK.
politik enligt lag]igen gällande former. Det synes svårt att förstå, hvad
.för slags »Cynisme» som skulle ligga däri, att »en korrekt hållning i den
nuvarande europeiska krisen» uppställes såsom ett svenskt intresse för
vår utrikespolitik. Kan Norge hafva någon skada däraf, att de Förenade
rikenas diplomati bemödar sig om ett dylikt uppförande? Och äfven on1
})unionsfrågan underordnas en klok u_
trikespolitilo., så betyder detta ingen-
ting annat än att regeringen, för att ej unionsfrågan må förvärras genom
onödiga utländska komplikationer, söker, med särskild · hänsyn därtill,
stå på så god fot som möjligt med alla främmande makter. Kan Norge,
-n1ed hänsyn till en eventuell unionskonflikt, hafva något särskildt gagn
däraf, om Sverige genom en »inkorrekt hållning» på förhand råkat be-
tänkligt stöta sig med någon främmande makt? Eller skulle en inför
norska stortinget ansvarig utrikesminister i dess visa rådslag kunna hemta
styrka att följa en ändamålsenligare och äfven för Norges välfärd tryg-
gare politik? Huru än unionsfrågan må utveckla sig, till brytning eller
till försoning, så måtte väl detta utrikesintresse, på det sättet uppfattadt.,
vara gemensamt för båda rikena. För att främja en sådan utrikespolitik
t orde Norge utan skrupler allt framgent kunna »yde sit Bidrag til den
frelles U denrigsstyrelse».
Men om unionen brytes af Norge., ,då kunna visserligen äfven våra
viktigaste utrikespolitiska intressen blifva något skiljaktiga. I sådant fall
lär dock Norge icke fortfara att »yde sit Bidrag» (liksom inga norrmän
-
då vidare torde stå i vår diplomatis tjänst), hvadan Sverige för den sa-
kens skull ej längre behöfver ålägga sig någon särskild hänsyn till 1 or-
ges intressen. Unionen kan endast brytas genom en norsk lagkränkning)
ett norskt fördragsbrott. Ty Sverige kommer aldrig att uppsäga unionen
och kan icke heller göra det, på grund af internationella skäl, som det
här torde vara onödigt att utveckla. Men om ett sådant lagkränkande
förfaringssätt af Norge kan väl med fog sägas, att det »smager af at lade
Retsspörgsmaalet aflöse af Magtspörgsmaalet».
Då inträder utan tvifvel ett fall, som kan tvinga äfven Sverige att
pröfva och använda alla sina tillgängliga 1naktmedel. Och till dessa
maktmedel hör närmast den diplomatiska ställning, hvaröfver vår rege-
ring förfogar. Men prof. M. 111isstager sig n1ycket, då han tror, att vi
svenskar åstunda ett sådant diplornatiskt uppträdande, hvarigenom Sve-
Tige vid en kommande konflikt rr1å hoppas »at staa i den gunstigst
mulige Stilling ligeoverfor Norge>>. Hvem har sagt, att Sverige skall
behöfva häfda sin »gunstigst mulige Stilling» just emot Norge? Den tan-
ken synes bero på det omtyckta norska antagandet, att unionsbrottet
skulle tillfoga Sverige en oersättlig förlust. För fåfängans eller hämnd-
lystnadens godtköpslockelser finns intet rum i en ansvarsmedveten och
kallblodig omsorg om fäderneslandets bästa. Vi längta ingalunda efter
något tillfälle att på diplomatisk väg skärpa unionskonflikten, lika litet
som vi frukta Norge under en sådan konflikt. Nien orn unionsfrågan
utan vårt förvållande öfvergår i ett »europeiskb skede, då n1åste vi se
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
