Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 8 - Harald Hjärne: Norska högerns realpolitik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•
260 NORSKA HÖGERNS REALPOLITIK.
lag och utan tillbörlig hänsyn till vare sig det norska eller det svenska
folkets verkliga önskningar, så måste försöken till programn1ets »Gjen-
nemförelse» framkalla oregelbundet skiftande frontförskjutningar, som hos
deltagare och åskådare väcka tvifvel på »programmets» riktighet och oviss-
het om partiets handlingssätt inför hvarje ny föreliggande uppgift. Förr
än högern hunnit »aktualisera» sin politik därhän, att »program» och
gärningar i de kritiska stunderna fullt och utan rest uppgå i hvarandra.,
är det aldrig värdt att tänka på något verksan1t förtroende till detta
parti från svensk sida. De taktiska omsadlingarna, dekorationsombytena
på högerns politiska skådebana (och något ditåt synes nu äfven förestå
i konsulatfrågan) ingifva högre tankar om aktörernas smidighet än om
deras andliga muskelkraft. För öfrigt bekymra vi oss i Sverige föga om
de finare skiljepunkterna emellan högerns och vänsterns »unionsprogram».
l\tien af de hittills timade »Begivenhederne» har man fått det allmänna
intrycket, att högernj utan tvifvel mot sin vilja och vetskap, rider ungefär
en half hästlängd bakom vänstern på vägen till unionens upplösning.
En »realpolitik)>, som vid närmare betraktande afslöjar sig såsom
en vacklande »programpolitik»’) plägar enligt all historisk erfarenhet 1ner
och mer försvaga det därmed behäftade partiets sammanhållighet och
sj älfständiga verkningsförmåga. Ett tydligt tecken till en sådan afmatt-
ning är famlandet efter obehöriga allianser. Men så länge modet ännu
ej är alldeles sjunket ·eller ställningen betraktas med allt för misströstande
ögon, bemödar sig den hjälpsökande parten, så godt qan kan, att skaffa
sig gynnsammare villkor i förbundet genom förespegl-ingar till hjälparen,
att denne måste ingripa allra mest för sin egen skull.
I detta utvecklingsskede synes norska högern för närvarande befinna
sig. Så t. ex. förestafvar prof. l\tI. för oss en »sund Realpolitik,>., hvars
program han med följande ord lägger i åtskillige fingerade svenske
» unionsvänners» mun: »Her er jo intet Valg; her tales ikke om norske
•
Höiremcend og norske Venstremcend; den indre Partistrid er os ganske
uvedkommende; men her tales om-i hvem der vil v~re med at opretholde
Unionen og hvem ikke. lvied de .förste allierer vi os; de sidste bekjcenz-
per vi.» Det är alltså de svenske unionsvännerna, som böra spela för-
tviflade och hjälpsökande-i erbjuda alliansen och taga första steget till
utträde ur den för norrmännen irriterande »passiviteten». Prof. M. hop-
pas fortfarande, att i Sverige råder <:;n »udbredt Opinion» för en slik
politisk dödgräfvarroll. Det är dock fara värdt, att han missräknar sig.
Utom möjligen en del af hofvet och den högre byråkratien jämte en
och annan inbiten radikal unionsdoktrinär torde Sveriges allmänna me-
ning inom alla partier dag för dag stadga sig i en alldeles motsatt
riktning.
I-Ivarför vi icke kunna antaga högerns »unionsprogram », är tillräck-
ligt utredt. Men äfven om det vore möjligt för oss, kan likväl en svensk
allians till unionens försvar med dess vänner i Norge icke vara annat än
till skada för Sverige och unionen, så som sakerna te sig i verkligheten.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
