Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 9–10 - C. O. Nordensvan: Härordningarnas grunddrag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HÄRORDNINGARNAS GRUNDDRAG.
heliga alliansens dagar, hade efterträdts af en stormbådande, hvilken
oupphörligt närdes i det tyska förbundets hufvudsäte, Frankfurt. Ingen
under då, att Preussens ledande män funno tiden kräfva en återgång till
I 8r5 års grundsatser, och den stora härreform, sorn under kraftfulle mäns
ledning och trots representationens vägran geno.mfördes under åren 1859-
1866, gick i själfva verket icke ut på annat än att jämnare fördela den
militära bördan, om man nu vill kalla den så, genom att inställa ett
större antal unge män i fredstruppernas led. Dessa trupper, fredstrup-
perna eller fälttrupperna i första linien, måste till följd häraf nära nog
fördubblas, och landvärnet, som åter kom att bestå uteslutande af äldre
manskap, återflyttades i sammanhang härmed till sin rätta plats i an-
dra linien.
Det var denna föryngrade här, som 1866 genomförde Tysklands
enhet, hvarefter härreformen godkändes af representationen, hvilken ur-
skuldade sig med, att den icke rätt insett sakens vikt. Efter kriget ut-
sträcktes denna härordning till hela nordtyska förbundet och snart äfven
till de tre sydtyska staterna. Genom att bestämma härens fredsstyrka
till en procent af befolkningen har hären fortfarande kunnat tillgodogöra
sig dess ökning.
Under det Preussen sålunda väl förstod att tillgodogöra sig revolu-
tionens lärdomar, glömdes dessa snart i de gamla staterna~ Litet hvar-
städes hade man för att kunna hålla ut i kampen emot Napoleon nöd-
gats anlita konskriptionen såsom rekryteringskälla, och man bibehöll den
väl äfven *) såsom både billigare och säkrare än den förra värfningen,
men man uppfattade hären ingenstädes utom i Preussen såsom en krigets
skola för nationen, utan mera såsom en dynastisk inrättning, hvadan den
föregående tidens utmärkande drag, lång tjänstgöringstid, fortfarande var
genomgående. Alldele$ oförenlig med den allmänna värnplikten i dess
tillämpning, åstadkoms denna långa tjänstgöringstid antingen på det sätt,
att den till krigstjänst utlottade ynglingen - ty alla värnpliktige kunde
ju icke uttagas - egde rätt att leja en annan, ofta en förut tjänande
so_
ldat, i sitt ställe, eller också så, att han kunde friköpa sig, hvarefter
lösepenningen användes att betala soldater, som förblefvo i tjänstgöring.
Detta senare sätt blomstrade i Frankrike före och under Napoleon III:s
regering och ledde till den kejserliga härens undergång I 870. Man fäste
alltjämt uppmärksamheten uteslutande vid den stående hären, för hvars
pålitlighet under alla skiften man ansåg lång tjänstgöring nödvändig; man
brydde sig föga 01n en reserv, hvars värde man fann tvifvelaktig, och
rnan log rner eller mindre öppet åt de preussiske skolm~starne och deras
opraktiska teorier..
K~ommo så r866 års händelser och visade världen~ hvad dessa för-
aktade skolmästare förmådde. Man fick nu ögonen öppna efter ett halft
•) Konskriptionen afskaffades i Frankrike 1814, men återtogs dock, om än till en bör-
jan i smyg, genom 1818 års rekrytering-slag.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
