Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 9–10 - Th. M. Fries: Om växtbolag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
OM VÄXTBOLAG.
ogynnsamma förhållanden inträdt. Nog af, i stället för att vara bostäder
för l_
efvande bakterier, blifva knölarne griftkamrar för döda, hvilka ofta
ega sjukligt ombildade forn1er. Dock finnas alltid, äfven i de äldsta
småknölarne-: kolonier af lefnadsfriska, sig lifligt förökande bakterier.
· Ännu hafva vi dock ej framhållit det mest anmärkningsvärda i dessa
småorganismers lefnadshistoria. Det nämndes, att de döda bakterierna
voro mycket rika på kväfve, men hvarifrån har detta erhållits? Svaret,
vunnet genom många och mödosamma undersökningar, blir detta: ur
luftens fria kväfve, hvitket dessa bakterier ega förmåga att tillgodogöra
sig, d. v. s. upptaga och tvinga att ingå i nybildade organiska förenin-
gar. Och dessa kväfveföreningar ko1nma sedan ärtväxterna till godo.
Härigenorn kan man få förklaring på ett af landtbrukare länge kändt
förhållande: ett åkerfält, hvarifrån skörd af ärtväxter (klöfver, vicker
o. s. v.) hemtats, är mindre i bebo f af gödning för kommande sädesgrö-
dor., än om därpå förut odlats andra kulturväxter. K.emiska analyser
hafva ock visat, att jord blir kväfverikare och alltså bördigare; än den
förut varit, 0111 ärtväxter därpå odlas, under det att motsatsen inträffar,
om t. ex. hvete eller annat sädesslag odlas. Man har därför betecknat
ärtväxterna såson1 »kväfvesamlare>> - en benämning, som de aldrig skulle
erhållit., om de ej ingått bolag med bakterier. Påpekas må emellertid,
att detta slag af bolag i vissa afseenden afviker från de öfriga, som redan
omnämnts och komma att omnämnas. Det vill nämligen synas, som om
de olika kontrahenterna på olika tider däraf hade gagn; först bakterierna,
sedan ärtväxterna. De förra synas i början vara de starkare, de senare
under rotknölens mera framskridna stadium, under hvilket ärtväxterna
frossa på de själfdöda eller af dem måhända dödade bakteriekropparne.
Ännu må några ord tilläggas rörande detta förhållande, sedt ur
mera praktisk synpunkt. Sår man ärtväxtfrön i en jord, som blifvit
steriliserad, d. v. s. i hvilken alla mikroorganismer geno1n upphettning
eller på annat sätt blifvit dödade, så finner man snart de uppkomna
plantorna ega ett svagt, tynande utseende, och vid undersökning af röt-
terna visa sig dessa alldeles sakna de ofta nämnda knöllika ansvällnin-
garna. Likartadt blir förhållandet, om jorden utan sterilisering saknar
det nödiga slaget af bakterier. Finnas däremot dessa närvarande, inträffar
ett motsatt förhållande: plantorna frodas och rötterna äro tätt besatta
med knölar. Uppenbart är alltså, att dessa frambragts genom stimule-
rande inverkan af vissa bakterier och äro i högst väsentlig mån bidragande
till ärtväxternas trefnad. Och därför, om vid odling af sådana kultur-
växter dessa befinnas vantrifvas och inga rotknölar bildas, så har man
anledning misstänka, att detta beror på frånvaro af bakterier eller åtmin-
stone af det ·rätta -slaget af sådana. Denna brist kan då hjälpas därigenom,
att man »ympar» marken, d. v. s. att nian ditför och utströr en mindre
mängd jord från sådan åker, där ärtväxter väl trifvas, eller vattnar med
sådant vatten., hvarmed dylik jord blifvit sköljd. De däri befintliga bak-
terierna uppträda då snart, till följd af sin hardt när otroliga alstrings-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
