Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 11 - L. H. Åberg: Några tankar om skolferier
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
" I
344 NÅGRA TANKAR OM SKOLFERIER.
Det gifves ett ordi som för a11 någorlunda rimlig pedagogik har en
stor, en afgörande betydelse - det ordet heter sjäif’verksamlzct. Det
fanns fordom mer själfverksamhet vid läroverken än nu. Utan nutidens
hjälpmedel skulle lärjungen på egen hand reda sig t. ex. 1ned de klas-
siske auktorerna, hvilk’:1- på den tiden utgjorde det väsentligaste föremålet
för skolans undervisning. ·Detta befordrade onekligen själfverksamheten,
,ehuru på ett efter vår tids åskådning förvändt sätt. Det förvända låg
naturligtvis därL att lärjungen ej erhöll handledning i de punkter~ där
-
denna kunde vara till gagn och underlättnad för studiet i det hela.
Läraren blef mer en pådrifvare än en hjälpare.
Sedan den tiden har själfverksamheten betydligt sjunkit, mest under
inflytande af den karikatyrbild, äldre tiders minnen framkallat. Men på
nutidens pedagogiska progran1 står själfverksamhet under metodisk led-
ning och hjälp, ett motstycke till samhällsutvecklingens allmänna fordran
på individuell frihet under stödet och skyddet af fasta, planmässigt or-
ganiserade samhällsinstitutioner. Ett medel att genomföra detta erbjuda
de långa ferierna, väl använda.
Vi fästa oss först vid läroverkens högsta stadier. I fråga on1 dem
hade vi tänkt oss, att obligatoriskt skulle hvarje lärjunge föreläggas ett
bestämdt arbete att utföra under ferierna, åtminstone sommarferierna.
.Sådana arbeten kunna vara af flera slag. Först kan man tänka på in-
lärandet af ett bestämdt pensum på egen hand, för hvilket lärjungen vid
nästa termins början vore pliktig att redogöra. Han skulle redan däri-
_
genom småningom vänja sig vid ett studiu1n eller öfver hufvud en verk-
samhet af annan art än inlärandet af läxor för dagen. Han skulle lära
sig att själf ordna sitt arbete på egen hand, beräkna och indela sin tid
och själf känna ansvaret för, huru han användt sin dag, utan att redo-
visning härför utkräfdes af honom redan den följande. Han skulle lära
sig att på egen hand skaffa sig den öfversiktlighet inom ett visst område,
som den skickligaste lärare nu har svårt att gifva honom. Och om han
sedan efter slutad skolkurs skulle öfvergå t. ex. till universitetet, så blefve
denna öfvergång från tvång till frihet för honom ej den brådstörtade och
just därför farliga, den nu i många fall blifver. De föreskrifna kurserna
kunde till god del falla ino1n själfva approbaturspensum. Men för mer
försigkomne lärjungar kunde ock utom denna fallande mer speciella pensa
ifrågakomma. Men vi stanna ej vid detta. Ännu mer själfständiga upp-
gifter kunde föreläggas lärj ungarne, åtminstone de mer försigkomne
och begåfvade - uppgifter, på hvilkas lösning deras skarpsinnighet och
förmåga af själfständigt arbete än mer kunde öfvas och genom resultaten
pröfvas. Man kunde t. ex. ålägga en lärjunge, hvars anlag peka åt detta
håll, ej att författa en längre kria, fylld af i bästa fall välklingande, i
hvarje fall intetsägande fraser eller af omogna hugskott - utan att efter
gifna källor och faktiska meddelanden rörande någon specialfråga inom
människans eller naturens lif i närvarande eller förgångna tider - söka
lämna en verklig utredning z’ sak af denna fråga, t. ex. lösningen ·af ett
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
