Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 11 - C. H. H.: Hjältedikt eller historia?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
35 2 HJÄLTEDIKT ELLER HISTORIA?
kriget och att han för att underlätta deras realisering var ända till förräderi
spak mot fransmännen. Och det totalomdöme, som man särskildt efter Oncken
erhåller, måste bli, att Karl Johan varit en personligen vinnande, men tillika.
ofta löjlig, skrytsam och ytterst opålitlig äfventyrare.
H vad hafva då vi svenskar genmält till allt detta tadel, a1la anklagelser?’
Först vill Jag anmärka, att mycket af klandret är sådant, att ingen opartisk
kan taga det på allvar, utan det faller genom sin egen orimlighet. Men i
öfrigt har det från vårt håll svarats med en liknande öfverdrift. Inte ens v1
ansågo oss hafva varit alldeles utan betydelse i det stora kriget, nämligen ge-
nom vår diplomati och genom vår kronprins’ fältherretalang - vår truppkon-
tingent var ju relativt obetydlig. Så har då Karl Johan hos oss betraktats
såsom den stora koalitionens diplomatiske grundläggare; såsom alltfort en af
dess mest betydande ledamöter tack vare sitt inflytande hos kejsar Alexander;
såsom de allierades främsta för ad icke säga enda strategiska snille och sålunda.
Napoleons besegrare framför andra. I denna dager framställde honom öfverste
Schinkels »Minnen ». Teckningen har sedan fullföljts till öfverdrift af d:r G.
Swederus, till stor del i polemik mot preussiska generalstabens förutnämnda
publikation. Hans resultat blir det, att Karl Johans person, skymmande allt
annat, träder i förgrunden, medan särskildt de preussiska generalerna – tappra
och duktiga karlar men inga fältherrar - sjunka tillbaka. Liksom tyskarnes
skildring af Karl Johan så medför äfven denna genom öfverdrifterna sitt eget
korrektiv.
Vid betraktandet af dessa från rakt motsatta läger gjorda framställningar
observeras lätt ett för dem gemensamt grundfel: ringaktning af de särskilda
intressen, som olika folk hade att vid den stora uppgörelsen bevaka. Tyskarne
öfverskatta afgjordt hvad de kalla »den gemensamma saken». De förbise, att
det icke för Europas öfriga nationer kunde vara ett sådant lifsvilkor som för
dem själfva att krossa Napoleon. Man var icke då så klart medveten som vi_
senare blifvit, att endast öfver Napoleons störtade kejsartron gick vägen till
varaktigt ]ugn för Europa. Här är sålunda en antecipation af vår egen upp-
fattning. Det blir ,då ock förklarligt, att alla den tidens statsmän mer eller
mindre sökte befordra sina respektive länders fördelar utan att plågas af skrupler
för förräderi. Att England lät Preussen något dyrt förvärfva dess understöd;
att Karl Johan sökte med minsta möjliga omkostnader hemföra största möjliga
vinst, det borde för öfrigt icke väcka så stor harm hos samma författare,
hvilka djupt beklaga, att de preussiska planerna på varaktigt öfvervälde i Tysk-
land icke realiserades. Där var nämligen icke fråga om nationalitetsidens för-
verkligande, ty den var ännu knappast född: det gällde vanlig eröfringspolitik,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
