Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 12 - Oscar Levertin: »Gustaf Adolf och Ebba Brahe» af Gustaf III
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
’>’>GUSTAF ADOLPH OCH EBBA BRAHE.’)>
Trots alla dessa likhetsdrag finnes det dock också en stor skillnad mellan
Sacks novell och Gustaf III:s drama. Den ligger däri, att konungen utmön-
strat allt det naiva och omedelbara i uppfattning och framställning, som fanns
i berättelsen. Novellen om Gustaf Adolfs och Ebba Brahes kärlekshandel par
nämligen trots berättelsetonens cirklade karakter något folkligt enkelt och naivt,
som förklårar bokens s_
tora popularitet bland de breda lagren. Det finns sce-
ner i den, som erinra om de senare bland de historiska folkvisorna - såsom
t. ex. när Gustaf Adolf i sin förtviflan öfver Ebba Brahes giftermål med De la
Gardie tager henne i »fulle Brudskruden>) och med stöflar och spärrar går i
»Brudsängen, hvarest Konungen af trötthet och Ebba af sorg insomnade ». Fi-
gurerna äro naivt uppfattade och barnsligt tecknade som på gammaldags histo-
riska skilderier. Ankedrottningen ~ar sålunda en elak sagodrottnings hela obe-
vekliga hårdhet, hersklystnad och skadeglädje. Hon säger Ebba rent ut, att
konungen blott vill göra henne till »sin maitresse». När den öfvergifna flickan
genom låtsad sjukdom vill undandraga sig vigseln, utbrister hon: »Om du icke
kan stå i Brudstolen, så skal du ändå vigas vid sängen, derför är det fåfängt,
mm kära Ebba, at du brukar några konster.» Sist utropar hon till sm son
med triumferande hån: »I kommen litet för sent, Ebba är redan vigd. »
På samma vis är Ebba Brahe 1 novellen den folkliga diktens trofasta
och kärleksfulla unga kvinna. Efter vigseln, då Gustaf Adolf återkommer,
»sprang hon straxt sin kära Konung i famnen, och bad, a.tt H. M. wille för
Guds skull lösa benne ifrån bandet» med De la Gardie; och på konungens
vägran svarar hon med en gammaldags kärleksvisas lyriska och lidelsefulla
öfverdrift: »Snarare hade jag trott jordklotets omhvälfning än jag skulle för-
modat at icke blifva Eders Majestäts Gemål. - Kanhända det skal wara mig et
straff, efter jag til äfventyrs älskat Eders Majestät högre än min Skapare.»*
G~1staf Adolf själf är slutiigen också framställd med en rent naiv uppfatt-
ning. Han kysser »servietten på Ebbas tallrick» och gifver sin älskade därmed
»en slängkyss, ledsagad af lifliga ögonkast och glad hurtighet», och han före-
faller förnumstigt vis och majestätisk som en kung å ett gammalt spelkort, när
han säger till Ebba, att hennes giftermål med De ]a Gardie ej kan ändras, ty
»ächtenskapet är en ibland de heligaste puncter i Samhället», och det skulle
blifva dem enfaldigorn en stor förargelse, om han kränkte dess helgd.
Intet af detta naivt kända lif finnes kvar hos Gustaf III. Redan genom
de ofvan antydda förändringarne i fråga om teckningen af De la Gardie och
motiverna för Ebba Brahes giftermål med denne har konungen gifvit ämnet
* Jfr: Pjesen I 7. ·,~Gustaf Adolph falsk, otrogen! Ack jag hade förr trott se verldens.
undergång, hela naturen ombytas " - -
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
