Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 12 - Oscar Levertin: »Gustaf Adolf och Ebba Brahe» af Gustaf III
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
» GUSTAF ADOLPH OCH EBBA BRAHE. »
under sjuttonhundratalet, i den upplysta despotismens tid. Det var en folkkär
maskerad, som gaf tillfälle till många rörande repliker om monarkens lands-
faderliga omtanka om sina undersåtar och dessas patriarkaliska tillgifvenhet för
sin herre, en kungaidyll med husbonde och tjenare i halft förtroligt arm i
arm. Colle hade af detta tema gjort ett bredt och vällyckadt skådespel med
en galliskt folklig och tilltalande Henri IV, och hans stycke, som redan
under Gustaf III:s ungdom spelades i Stockholm, och genom sin nationelt-
historiska karakter och sin vid denna tidpunkt ännu för det högre skådespelet
ovanJiga prosaform i hög grad influerat konungens hela dramatiska författarskap.
hörde säkerligen till de litterära fyndorter, från hvilka det låg honom närmast
att låna. - Den bekante vitterlekaren, bibliotekarien Ristell hade dessutom
redan 17 77 imiterat samma stycke jämte Sedaines Le Roi et Le Fermier i sin
på Humlegårdsteatern gifna pjes Konung Gustaf Adolplzs Jagt och genom be-
kantskapen med detta för öfrigt särdeles usla ::,tycke blef konungens grepp än
mer närliggande. I de talrika gamla samlingarne af historiska anekdoter om
Gustaf Adolf funnos äfven flera, som vittnade om hjältekonungens rättframma
och hjärtliga enkelhet i sitt umgänge med folket och om hans kärlek till den
minsta af sina undersåtar. I det divertissernent af Adlerbeth, som var inlagt
i första akten af Gustaf Adolfs ädelmod firades just dessa sidor af konungens
väsen, och en kuplett häri är särskildt märklig, då Gustaf III därifrån fått iden
till ett af hufvudmotiven i andra akten af Gustaf Adolph ocli Ebba Bralze hur
konungen och ridknekten Sven ömsesidigt rädda hvarandras lif. Man järnföre:
Adlerbeth:
Konungen sjelf, i sista slaget
Måste fiend’s byte bli
Ryttar Sven var vid det laget
Just tillreds, tog honom fri.
Straxt såg Kungen Sven bli fången,
Frä]ste’n sjelf - se’n sade han:
Mi"ns, kan1rat, vi denna gången
Lika trohet vist Jmarann.
Gustaf JII: II 9.
Sven.
0 mm goda Kung! Ack! Då Ni
åter tog mig från fienden, som om-
ringat mig, var det ej nog tack för
den tjenst jag gjort Er ...
Gustaf Adolph:
Det var helt simpelt. Vi stridde
bredvid hvarann, jag blef omringad af
fienden, du högg dig in och frälste
mig; du blef omringad efter mig, jag
högg mig in och frälste dig, ne_;~ kamrat,
vi äro ju lika goda, vi lzaju tjent hvar-
ann på ömse si·dor.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
