Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 12 - Oscar Levertin: »Gustaf Adolf och Ebba Brahe» af Gustaf III
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
>)GUSTAF ADOLPH OCH EBBA BRAHE.»
- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - – - - ––-· - - -
III.
Gustaf Adolplz och Ebba Bi–ahe planlades som sagdt troligen redan i
slutet af 1782, men färdigt blef stycket först under sommaren 1783. I augusti
detta år berättade Ekeblad för sin hustru, att konungen fullbo-rdat det, och af
Hedvig Elisabeth Charlottas bref till Sophie Piper ser man, att konungen i
denna månad uppläst det för sin syster och sin svägerska. Det är med an-
ledning af denna lecture som Hedvig Elisabeth Charlotta, som eljes tyckte, att
det fanrts vackra saker i pjesen, med anledning af teckningen af Ebba Brahes stånd-
aktighet skref de ofta citerade orden: »on peut voir que le sentiment de l’amour
n’est point celui que le Roi a le plus approfondie. » Skådespeiet uppfördes för
första gången å Drottningholms teater den 11 september 1783. Sophia Alber-
tina, till hvilken stycket sedermera af konungen dedicerades, spelade Ebba
Brahe, hertig Carl Gustaf Adolphe, Aurore Taube änkedrottningen och Armfelt
Jacob de la Gardie. Någon skildring af denna representation i den samtida
bref- eller memoirlitteraturen torde ej vara bekant. Gustaf III lät trycka stycket
i Paris året därpå - och var det, som man ser af bref i Gust. Papperen, Ro.
senstein, som där öfvervakade tryckningen. - Större popularitet förvärfvade
emellertid konungens stycke, sedan det af Kellgren förvandlats till sångspel
och med musik af Vogler gafs på Operan. Förhållandet mellan konungeDS
prosadram och Kellgrens versifierade musiktext har vidrörts af så godt som alla,
hvilka närmare sysselsatt sig med Gustaf III:s författarskap: Hammarskjöld,
Geijer, Atterbom, Malmström, Ljunggren och Friedlander. Af dessa äro alla med
undantag af Geijer af den åsikt som Ljunggren formulerat med orden, att det
är först med Kellgrens vers, som ämnet blifvit upplyft i »den äkta poesiens
sfär.» För att närmare utröna, hvilken roll Kellgren i verkligheten spelat vid
sitt värf som konungens litterära medarbetare, är det ifråga om Gustaf Adolf och
Ebba Brahe egentligen blott ett dokument att studera. Det är det ibland de
Gustavianska handskrifterna (Fol. III) förvarade, af konungens egen hand skrifna
utkast, som legat till grund för Kellgrens bearbetning. Då just andra akten
af Kellgrens stycke med sin folkviseartade lyrik och sina trohjärtade och älsk-
värda skildringar af svenskt allmogelif med skäl berömts som tillhörande det
mest poetiska den store skalden skrifvit, är det här dubbelt intressant att efterse,
hvilken anpart i äran möjligen kan tillfalla konungen. Både Geijer och senare
Friedlander hafva också sysslat med detta utkast, men utan att göra noggran-
nare jämförelser.
Konungens utkast förvånar strax genom sm utprägladt lyriskt-musikaliska
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
