Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 12 - Oscar Levertin: »Gustaf Adolf och Ebba Brahe» af Gustaf III
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»GUSTAF ADOLPH OCH EBBA RRAHE >>
karakter. Liksom till ett inre accompagnement af lekfulla och rörande melo-
dier ur någon gammal sjuttonhundratals-opera af Philidor eller Gretry har
konungen för poetisk para.frasering omformat sin prosa till airer, recitatif och
körer - och det finnes här ej en enda intention, som ej Kellgren följt. Stun-
dom återgå äfven konungens egna ord blott med liten omgestaltning i hans
vers. Äfven i själfva de sceniska arrangemangen har skalden åtlydt konungens
vinkar - och detta utkast lär oss sålunda på sätt och vis känna Gustaf III
från en ny sida som operatextförfattare med öppet öga äfven för den art effek-
ter, som sångspelet kräfver. Ett par paralleller skola ytterligare belysa det
ofvanstående:
Gustaf III:s utkast:
Choeur af fiskerskor:
Vad renad luft! ren himlen klarnat;
ren vågen sig saktat har. Tilredom
våra nätt. Snart skal vårt fiskafänge
bliva ymnigt.
Kellgrens text:
Kör af fiskare:
Stormens vreda ilar
Hafva qväft sin harm,
Böljan stilla hvilar.
Sträckom våra kilar
Kring dess lugna barm.
Rika fält, hvars gröda
Mättar strandens barn,
Låt din ynnest flöda;
Låt en lönad möda
FyIla våra garn.
Men om det med skäl kan sägas vara en fri skaparakt att ur konungens
enkla upppslag framtrolla en kör som Kellgrens, blir i nästa parallell s~aldens
afhängighet af konungen vida större. Det är ifråga om en af de mest berömda
scenerna 1 Kellgrens stycke.
Gustaf III: I(ellgren:
Maria. NI aria.
Och om hennes bröllopp med Herr H vad skulle väl dess lycka störa?
Jacob Pontusson (eller) med gref De Gref Jacob _henne ren i sina armar bär.
la Gardie.
Cathrina (suckar). Cathrina (suckande).
Oh ja, ja! Det skal jag väl tro, Nå, nå, det må ske. Jag ej den Her-
fast jag trodde· henne få en fhrnämare ren känner.
man, ty vet ni mina vänner Hur alt med tiden ändras kan!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
